Aftonbladet – 28 juli 1853, sida 2

resa, att få blicka in i så många tusende nya och underbara förhållanden, att få litet mera än ana så oändligt mycket stort och skönt — och öfverallt se inskriften Noli me tangeren, lik den gamla Tantalus se så många dyrbara silfällen till studier och erfarenhet fly undan för den brådska, hvarmed allt skall ila fram. Man besinne blott att under 21 månader vi besökt 30 särskilda hamnar, att fregatten legat derunder ankrad sammanlagdt 215 dagar, och man skall finna huru mycken tid belupit sig på hvarje ställe, särdeles då man afräknar den man behöft att göra sig bekant med de nya ställenas obekanta förhällanden o. m. d. Jag anför detta ingalunda i någon annan afsigt än att dermed visa att man ej får göra för stora anspråk på vetenskapliga resultater, att man måtte vid en fordran på dylika taga 1 betraktande dels tidens knapphet, dels solhettan i land som ögonblickl gt nödgat oss så snabbt och brådskande preservera samlingarne som möjligt, utan att förut egna dem ett sådant studium som i så många hänseenden varit önskvärdt, dels den stora faiktigheten om bord, som gjort all möjlig aktsamhet nödvändig, att ej det förvarade skulle förderfvas. Jag auför detta endast derföre, på det man mätte upphöra att anse oss så makalöst afundsvärda, hvilka i fråga om vårt kall snarare nödgats betrakta 0ss som samlande konservatorer, än lyckliga naturforskare. Jsganför detta slutligen i den afsigt att, skulle det så lyckigt hända att Sverige vore i stånd at innu en gång göra några betydande ansträngaingar i afsigt att derigenom öka sin vetenskapliga ära och sina vetenskapliga samlingar, man då måtte draga nytta af den genom denna expedition vunna erfarenhet, då mera måtte koncentrera sina krafter och sina ändamål. Hälfcen af den summa som nu åtgått på det så kallade vetenskapliga syftemålet,