skan sig lik, öfverallt drifves hon af samma passioner, styres hon af samma egennytta. Det går genom bela skapelsen ett bussystem, der den starkare äter upp den svagare och öfverallt tycker man sig se huru öfvervåld och berrsklystnad äro de enda principer som regera verlden, Men så alldeles tröstlöst är det dock icke i verkligheten, fast det fordras mera än det ytliga betrsktandet att bryta genom det mörka, det otäcka skalet; man finner då att det ligger en djupare mening i bändelsernas gång, i folkens ströftåg, i det vilda, det mörka nedtryckande och undanträngande, och om man ock smärtas att se medlen ofta nog vara usla och föraktliga, så är man dock snart f-rdig att glömma dem för de heliga ändamålen: all verldens tippiysnipg och lycksalighet. Jeg törs icke här besvara ett par frågor, som blifvit ställda till mig:: under hvsdstyrelseform tyckas menniskorna lyckligast? hvad religion gör menniekohjertat belåtnast? Jag törs det icke, icke derföre att något i verlden skulle afskräcka mig att uttala min åsigt, i fell jag dervid egde någon, utan medan det vore lika förmätet som löjligt att påstå, att denna koria resa kunnat medföra så mycken ,erfarenhet i dessa ömnen, att man dervid skulle kunna hafva bildat sig någon fast öfvertygelse. Jag har sett menniskorna trefna och idoge under den patriarkaliska despotismens jernok, och lika hoppfulla och synbart lycklige under den mest republikanska sjelfstyrelsen; jag bar sett förakt och vanära följa de: krönta farstarneg förtryckningssystem, och jag bar sett sksm och förbannelse hvila öfver demokraternas egennyttiga omstörtningslusta. Å den andra sidan har jag gett kineserna med hänryckning och uppbyggelte tända sina jossstickor, med vördnad falla ned för sina helgonbilder och återvända från sina tempel stärkte och nöjde i sin tro, och jag har sett parserna