med fromhet knöäböja och ställa sina böne till den uppgående solen — och jag har-sel ögrupper, somliga lyckliga och civiliserade genom kristendomens inflytande, och andra sönderslitne, förstörde genom de kristne apostlarnes egva missbälligheter. . På hvad sida finnes nu det rätta, hvem öger sangingen? ;Hvar tyckte du det då vara bäst? Hva fann du det skönast, och hvar skölle dwhelat bafva velat qvardröja? — se der frågor, som efter min hemkomst haglat öfver mig och sökerligen ännu ofta skola till mig riktas. Jag kan icke besvara dem: ty om någondera kan afgöras af förståndet, så komrer. strax bjertat och opponerar sig; dessutom hafva intrycken från de skilda orterna varit så olika, så mångfaldiga, att hvart och ett af dessa ställen måste bedömas från en alldeles egen synpunkt. Frågar man mig hvar jag facn naturen sköpast, klimatet Jjufvast, sjelfva menniskorna älskligast, så skulle jag, en stund tvekande valet, dock gifva Taheiti företrädet, denna herrliga ö der man återfinner de tropiska trak:ernas mest storartade under samlade i all sin rika underbara omvexling från den af korallkransar omgärdade stranden till de i eviga moln insvepta bergstopparne, der slit, sjelfva menniskorna, bära pregeln af majestätisk skönnet och ädelhet,. och der allt tyckes inbjuda ndast till njutning soch hvila. Fråger man mig åter hvar den trakt var, der jag för mitt njerta fann den mesta tillfredsställelsen, så må jag bekänna den vara förlågd till det — paktadt allt sitt guld — arma Kalifornien, der jag sammanträffade med landsmän, som ;ladde sig åt att höra något om det så afögsna, så högt älskade hemmet, der jag fann föremål för så mycken aktning, så mycken illgifvenhet och der jag kände att banden till osterjord och anhöriga ej slitas sönder af något afstånd, ej brista af några öden. Åter