Aftonbladet – 27 juli 1853, sida 2

är troligen jag och allt mitt glömdt), så nedskrifver jag här några slutord i den stora aktionen, fragmentariska visserligen, men möjligen. ej saknande allt intresse, såsom varande min nuvarande åsigt om det hela. Hvem har ej som barn eller yngling med en knappast ullf:edsställbar lystenhet slukat alla berättelser om farder och äfventyr i fremmande lärder han kunnat öfverkomma? Det ligger, jag vågar påstå det, i hvarje menniskobröst en snart sagdt oförklarlig längtan till dessa trakter, der vårt eget slägtes barndom genomlefdes, der menskligheten så att säga ännu befinner sig ungeför på samma ståndpunkt, der den töckenomhöljda, sagorika, fängslande foratiden förlagt de första skådeplatserna för religion och kultur, der naturen i djerfva, ljufva former uppenbarar tydligast och skönast skaparens makt, vishet och godhet, der intet tyckes hviska om död, förändring elier förfall, der ljus och värma, glans och doft, frihet och lif smycka allt som skapadt ir, Det unga sinnet förtröttas aldrig att följa med på :ströftågen genom dessa trakter, det frossar ej allenast af målningarne af naturens herrligheter, menniskornas naturigt obundna lefnadsvanor, utån till och med af sjelfva de faror och mödor som i allmänhet måste utstås för att uppfånga all denna kunskap. Hvad ljuft och roligtnyttigt man än i denna tidsåider inhemtar, intet tycker man dock gå upp mot bekantskapen med alla dessa skiftande föremål, och i känslan häraf eger bvar och en troligtvis ingen högre önskan än att en gång med egna ögon skåda all denna prakt, med egna sinnen njuta af all denna skapelsens fuilhet, Hurndan och hurn stor skulle då min fröjd vara nör den nyheten bragtes mig: du skall få se och lära känna allt detta, ynglingadrömarne skola förverkligas, det sköna och yp