Aftonbladet – 27 juli 1853, sida 2

OM ENSBR ST RER RAS TITLE OKT gull dallrade mellan bladen af mina nordiska björkar! O fosterland, o fosterland, du är och blir ändå Det skönaste, det ljufvaste som solen lyser på. Med fröjd jag lemnar Söderns varma glöd Att i din famn få lif, och der få slumra död. Vi ega dock tillräckligt många skildringar af denna passage, utan att jag skulle öka dess litteratur, och jag fruktar dessutom att, i fall jag så gjorde, jag skulle förfalla i ett slags sinnesstämning, som har sin gräns helt nära sentimentalitetens, hvarifrån mig Gud nådeli-! gen bevare. Ailtså här stannar jag. Ja jag vill stanna såsom vandraren stannar! när ban arbetat sig uppföre ett högt berg och flämtande och matt sänder sin blick tillbaka på den väg han tillryggalagt, gläder sig åt att afva öfverstått mödorna och hunnit miålet,! samt uppsamlar för sin hågkomst hvad han under vandringen sett och erfarit. Jag vill ock då blicka tillbaka på den slutade irrfärden, för ait bland de talrika intrycken och I minnena utvälja hvad jag för de kommandel dagarne skall ljuft minnas eller likgiltig släppa ur gigte. Att jag meddelar dig dessa alldeles enskilda reflexioner kommer sig deraf,! att jag tror mig sålunda på förhand besvara; den fråga du helt säkert skall göra mig: Nå, hur fann du det? Jag har visserligen! förut här och der i mina berättelser instrött en och annan anmärkning i form af reflexion eller snarare antydning dertill, ehuru jag trott mig i alimänbet böra framställa hvad jag sett så, att du skulle finna hvad jag dervid tänkt; och äfven nu torde det vara bäst att jag af-: hölie mig från det siags resonnerande — på äkta örlogsmansvis! — viss derom att det ännu är nästan för tidigt att af så färska intryck bilda: en sann total-uppfattning; men som hvarken, jag eller du har tid att vänta på uppfyllelsen. af budet nonum primatur in annump (ty då