Aftonbladet – 26 juli 1853, sida 3

jag ler ännu mer då jag betänker att det är din onkel Jack som hos mig framkallat en så märklig ärelystnad. Emellertid har jag läst några stycken ur min bok för din mor, och hon säger att adet är ofantligt vackerts, hvilket är uppmuntrande. Din mor har icke ringa sundt förstånd, fastän jag just icke vill säga att hon har mycken lärdom, — hvilket är besynneriigt, då man tager i betraktande att Picus de Mirandola var ett intet mot hennes fader, Och likväl dog han, den käre, store mannen, utan att någonsin låta trycka en enda rad, då deremot jag — jag blyges 1 sanning att betänka min djerfhet! Farväl, min son; använd på bästa sätt der tid du har qvar vid Philbelleniska institutet. Ett fullt sinne är den sanna panteismen. Hvarhelst kunskap finnes der finnes Gud. Det är endast i någon vrå af bjernan som vi lemna tom, som lasten kan erhålla en boning. Om han bultar på din dörr, min son, så visa dig beredd att svara: Ingen plats för ers nåd; farvälls — Din öme fader 4. Cazton.n I. Från Mrs Cazton. Min dyraste Sisty, — Du kommer då hem! — Mitt hjerta är så öfverfullt af -denna tanke så att det förefaller mig som skulle jag alls icke kunna skrifva något annat. Mitt älskade barn, du kommer således hem, du skall icke mer i skolan, icke mer lefva bland fremlingar, — du är yår återigen, helt och hållet vår egen son! Du är åter min, såsom du var det i vaggan, barnkammaren och trädgården, Sisty, då vi brukade kasta tusenskönor på hvarandra! Du ler . kanske åt mig då jag talar om för dig, att så snart jag fått höra att du skulle komma hem fullärd, så smög jag mig ut ur rummet och gick till dragkistan der du vet jag förvarar alla mina skatter. Der fanns din lilla mössa, som jag sjelf förfärdigat, och din stackars lilla nankinsjacka, zom du var så stolt att få kasta bort — ack! och ännu många andra minnen af dig från den tid då du var lilla Sisty, och jag icke ännu var denna kalla formliga moders som du nu kallar mig, utan söta smammean. Jag kysste dem, Sisty, och sade smitt lilla barn kommer tillbaka till mig igen! Så dåraktig var jag, jag glömde alla de långa är som förflutit, jag inbillade mig att jag åter kunde lyfta upp dig på mina armar och smeka