Aftonbladet – 26 juli 1853, sida 3

utgått ur grundlagen och skall behandlas i en särskild lag, om hvars beskaffenhet premierministern gifvit några lätt begripliga antydningar; tryckfriheten och näringsfriheten skola ej omnämnas i grundlagen; likså skulle ur grundlagen utgå kommunalfriketen, införandet af jury, lagskipningens skiljande från administrationen och folkkyrkans ordnande genom lag; embetsmännen skola begära regeringens tillstånd för att få mottaga val till representanter; riksdagen skall blott sammankömma hvartannat år O. 8. V. Hvad som för ögonblicket mest tager uppmärksamheten i anspråk är den i Köpenhamn alltmera sig utbredande koleraepidemien. Alla tidningar innehålla artiklar rörande åtgärder som äro af nöden; isynnerhet uttalar sig den allmänna förbittringen motden despotiska krigsministern Hansen, som med sin vanliga envishet nekar att göra hvad behofvet och opinionen påkallar, nemligen hemförlofva en del af den öfverflödiga garnisonen, som onödigt ökar folkmängd och trängsel, låta de öfriga lägra sig på platser utom staden som stå till hans disposition och lemma kasernerna tilll sjukhus, då de allmänua sjukhusen äro alldeles öfverfyllda. Fadrelandet, börjar en artikel den 19 dennes med följande ord: Ögonblicket är mycket allvarligt och dess allvar stiger med hvarje dag. Epidemien har nätt ett omfång, som blott mycket få antogo möjligt vid dess början. . Dödsengeln klappar icke längre blott päden fattiges qvafva, smutsiga koja, utan äfven på palatsersas portar; den rike, den förnäme, den som i tid och med lätthet kan använda hvarje betryggelsemedel, gär lika litet fri som den, hvilkeni sin fattigdoms vanmakt och sin själs slöhetingenting kan eller vill företaga för att afvända faran. Detär fulla tre veckor sedan vi varnade tör hvad som nu inträffat; värt ord vann icke mycket gehör, men framkallade deremot förebräelse och plumpt begabberi, man beskyllde oss som vanligt för feghet, derför att vi hade mod att tänka oss faran så stor som den kunde bli, derförl att vi sökte skrämma upp likgiltigheten och autoriteternas inlullade samveten, innan det vore för sent. Feedrelandet yttrar vidare att liksom det är en politisk olycka att Örsted blifvit minister, så är det en moralisk och fysisk olycka att inrikesministersportföljen i denna stund är i en stenblind och kraftlös gubbes händer, och föreslår utnämnandet af nen utomordentlig välfärdskommission med så få ledamöter som möjligt, men af män med hufvud och hjerta på rätta stället, med oinskränkt myndighet att träffa hvilka ätgärder den anser nödiga till sjukdomens hämmande, och hvilken alla andra auktoriteter förpligtas att ovilkorligt respektera och utan uppehåll lyda.n Detta förslag har blifvit omfattadt af de andra bladen och äfven af läkareföreningen, som i ett till regeringen ingifvet betänkande tillstyrkt att en kommissarie med dylik vidsträckt makt och myndighet måtte utnämnas. I lördags skulle på konungens befallning statsråd hållas för att rådpläga om de åtgärder regeringen borde vidtaga i afseende på koleran. Man trodde att konferensrådet Braestrup skulle utnämnas till sundhetskommissarius med utomordentlig myndighet. Till de 6 läkare som förut aflidit i koleran nämna tidningarne nu ytterligare en, öfverläkaren Berg. Bland andra bekanta personer som fallit offer för koleran nämnas den från sednaste kriget för sin tapperhet, sina insigter och sin humanitet berömligt kände öfverste J. Reder samt ekonomen vid garnisonshospiwaler H. P. Fredriksen, som under krigstiden särdeles utmärkte sig såsom verksam ledamot i de kommitteer som då bildade sig för insamlande af bidrag m. m. och som ifrigt hade varit verksam att med sin insigt och energi gå de nu bildade töreningarne för kolerans hämmande tillhanda.