Aftonbladet – 25 juli 1853, sida 1

ICKHOLM, den 25 Juli. Om den nyss slutade parlamentssessioren i konungariket Sardinien innehåller Journal des Debats följande artikel, hvilken vi sä nycket heldre anse oss böra meddela våra läsare som den visar huru en konservativ tidning i ett despotiskt regeradt land bedömer len här i landet med så mycket officiöst nit vedskällda parlamentariska styrelseformen. — Artikeln lyder sålunda: ,Det piemontesiska parlamentets jånga och mödosamma session är slutad. Efter åtta måaaders arbete hafva senatorer och deputerade kunnat åtskilja sig, och medföra medvetandet utt hafva nyttigt användt sin tid för det allnänna, och till heder för de institutioner för wilka ländet har sin konung Carl Albert att acka. Vi vilja ej säga att deras arbeten i sin belhet ännu kunna jemföras med en enselsk parlamentssession, som i följd af fina änga traditioner och de mäns erfarenhet som utgöra den, på några månader expediera mera srenden och löser flera stora frågor än någon regering i Europa kan åstadkomma på hela året. Icke desto mindre är det endast simpel rättvisa att erkänna, det den sista parlamentsgegsionen i Turin varit ganska fruktbärande; genom sin vishet och sin patriotism hafva se-oatorer och deputerade gjort sig väl förtjente om landet, och så mycket på dem ankommit bidragit att tillfredsställa dess materiella och meraliska intressen och stt göra sitt land förtjent af fremmande länders aktning. Ett hundra tjugutyra lagförslag hafva blifvit antagna under denna session; endast två bafva blifvit förkastade, och sexton andra, hvilka inkommit i form af betänkanden, skola gifva arbete åt de första dagarne af nästa segsion. Detta är ju vackra siffror, som bevisa icke blott debatternas verksamhet utan äfven den endrägt som aldrig upphört att råda mellan regeringen och kamrarne. Man bör dessutom märka att antalet af dessa lagar angäende lokala eller enskilda angelägenheter, som af kamrarne voteras utan diskussion, varit jemförelsevis ringa, under det mängden af lagar som rörde landets morsliska intressen och dess allmänna administration, dess lagskipning eller dess allmänna välstånd, är högst betydlig. Sålunda hafva strsfflagen, civillagen och handelslagen blifvit omarbetade och bragta i öfverensstämmelse med tidens seder och behof. Sålunda har man giort stora och prisvärda bemödanden att bringa mer enheti den provinciella förvaltningen; sälunda har beskattningssystemet blifvit till en stor del omskapadt och ett lån upptaget med 2 millioner francs ränta, för att definitift återställa jemnvigten i statens finanser och utplåna de sieta följderna af de olyckliga åren 1848—49. TIafseende på ekonomiska saker och handelsförhåilandena med utlandet hafva sardinska kamrarne i sarmdrägt med regeringen inträdt på den liberala banan; tulltariffen har blifvit betydligt nedsatt, och redan har man genom tullinkomsternas förökande, utvecklingen af alla slags affärer, och tilltsgandet af den allmänna välmågan hunnit öfvertyga sig om att prohibitivsystemets öfvergifvande skall i Piemont bära lika goda frukter som det gjort i England och som det skulle göra öfverallt annorstädes. Hvad angår allmänna arbeten och dessa stora företag af hvilka nu för tiden ett lands blomstring beror, å hafva de ej varit försummade; flera jernvägslinier hafva blifvit medgifna; den elektriska telegrafen har fått betydliga understöd, som skola sätta den i stånd att öfver Sardinien och Corsica utsträcka deras operationer till Algerien och Egypten; betydande summor bafva blifvit anelagna för att sätta i ordning hamnen i Genua och förskaffa den dessa dockor som ännu felas i Frankrike; slutligen har frågan om den transatlantiska ångfarten, som ännu är olöst i Frankrike, blifvit löst af sista parlamentet i Turin, och snart nog skall en