Aftonbladet – 23 juli 1853, sida 3

Papzel, utbrast min far, satt påstå det England icke kan gå framåt utan att Austin Caxton förvandlas till äppelhandlare! Min bästa Jack, hör på! Du påminner mig om ett samtal som förekommer i den här boken; vänta litet — här är det — Pamphagus och Cocles. — Cocles igenkänner sin vin, som varit borta i många år, på hans besynnerliga och märkvärdiga näsa. — Pamphagus yttrar, något stött, att han icke skäms för sin näsa. Skämmas för den! nej visst icke, svarar Cocles: jag bar aldrig sett någon näsa som kunnat användas för så många ändamål! Huru så, säger Pamphagus, (hvars nyfikenhet blifvit väckt,) ändamål! hvad för ändamål? Härpå svarar Cocles med en vältalighet, lika flytande som din, min bror, i det han uppradar en ändlös lista på alla de förrättningar i hvilka en så betydlig utveckling af ifrågavarande organ kan blifva af nytta. Om källaren var djup så kunde hon suga upp vinet liksom en elefantsnabel, — om man saknade bälgar, så kunde hon brukas att pusta på elden, — om lampskenet var för bländande, kunde hon användas som eldskärm, — hon kunde tjena en härold till ropare, — man kunde med henne blåsa anfallssignal i fält, — bon kunde tjena som kil vid vedklyfning, — som spade vid gräfning, — som lia vid skörden — som ankare vid segling; tills slutligen Pamphagus utropar: En sädan lycklig ostjag är! och jag som aldrig förut vetat om hvilket nyttigt redskap jag gått och burit på. Min far slutade och försökte hvissla, men det lyckades honom ej komma i harmoni — och han tillade, leende: aVare det nog sagdt om mina äppelträd, broder John, Låt dem få behålla vv iga bestämmelse att fylla tortor och Mu dipgar. P , (Forts. följer.)