Aftonbladet – 23 juli 1853, sida 2

att tillfredsställa min fars vurm för böcker, att bekosta min uppfostran och att se våra grannar någon gång, men mycket sällan, på middag, men ganska ofta på t, Min goda mor berömde sig af att vår sällskapskrets var vald. Den bestod hufvudsakligen af presten och hans familj, tvenne gamla mör som gåfvo sig en anspråksfull hållning, en gentleman som varit i ostindiska kompaniets tjenst och bodde i ett stort hvitt hus på höjden af kullen, omkring ett halft.dussin egendomsherrar med deras hustrur och barn, mr Squills, som alltjemnt var ungkarl; och en gång om året vexlades kort och två gånger middagsbjudningar med vissa aristokrater, som gjorde min mor en hel hop onödigt bekymmer; efteråt förklarade hon, det de voro de hyggligaste menniskor i verlden, och stack alltid deras kort på det mest i ögonen fallande stället af spegelramen öfver spiseln i paradförmaket. Man finner sålunda att vi innehade en ganska hederlig ställning, som bevisade våra finansers goda skick och vårt stamträds anseende; om stamträdet likväl mera framdeles. För närvarande åtnöjer jag mig atti detta afseende anmärka, det äfven de stoltaste bland godsegarne i grannskapet alltid talade om oss såsom en mycket gammal familj. Men allt hvad min far någonsin yttrade, som kunde anses uttrycka bördsstolthet, var till William Caxtons ära, en borgare och boktryckare under Edvard IV:s regering — Clarum et venerabile nomen —. Ett lysande och vördnadsvärdt namn — just en stamfader som en forskare kunde vara stolt öfver. Heuw, sade min far, i det han tvärt slu tade och lyftade ögonen från Erasmi Samta, sgalve multum, jucundissime,., Onkel Jack var just icke någon lärd, men ban kunde tillräckligt latin för att svara, Salve tantundem mi frater.