Aftonbladet – 23 juli 1853, sida 2

qvacksalfvade med henne tills hon blef återstäld, och då fick hon sin plats i den fyrkantiga dammen. Men hvad tycks! ankan igenkände sin välgörare; och så snart min far kom utom dörren och hon fick sigte på honom, så flaxade hon upp ur dammen, begaf sig till gräsplanen och linkade efter honom (ty hon återfick aldrig rigtigt bruket af sitt venstra ben), tills hon kom till gången vid persiketräden, och der plägade hon. stundom eitta, allvarligt vaktande sin husbondes promenader; stundom vanka vid hans sida, och i alla händelser aldrig lemna honom förr än ban, då han återvände bem, gaf henne mat ur sin egen hand; sqvattrande sitt vänliga farväl återvände då nymfen till sitt naturliga element. Med undantag af min mors favoritmorgonrum, så lågo de öfriga rummen åt söder. Dessa rum voro studerkammaren, matsalen och hvad vi vigtigt beaämnde paradförmakets, hvilket endast begagnades vid högtidliga tillfällen. Präktiga bokar, tallar, poplar och några ekar stodo bakom huset och omgåfvo det i sjelfva verket på alla sidor utom den södra, så att det var väl skyddadt mot vinterkölden och sommarhettan. Vår i värdighet och rang förnämsta tjenare var mrs Primmins, som tjenstgjorde säsom kammarjungfru, hushållerska och tyrannisk herrskarinna öfver hela etablissementet. Tvenne andra pigor, en trädgårdsmästare och en betjent utgjorde den öfriga tjenstepersonalen. Med undantag af några betesmarker som han utarrenderade, bå besvärades min far icke af någon jordegendom. Hans inkomst härflöt från räntan af omkring 15,000 pund, till en del placerade i treprocentevfondernar till en del utlånte mot inteckningar, och under min mors och mrs Primmins styrelse af huset lemnade denna inkomst tillräckliga utvägar för