— Arbetareföreningen hade till i går afton blifvit sammankallad, för att öfverlägga om det kunde svara behöfligt att vidtaga någon ätgärd med anledaing af ätskillige hasdtverksmästares här i staden gjorda försök att få näringsfriheten inskränkt, och oaktadt annonsen först aftonen förut blifvit i tidningarne införd, hade det stora intresset för frägan bland arbetsklassen förmätt så många att inställa sig, att lokalen var alldeles öfverfull och flere måste stanna utanför i förstugan. Öfverläggningen fortgick med största liflighet och under spändt intresse ända till kl. half 11 på qvällen, på följande sätt. En af ledamöterna erinrade om föremålet för sam mankomsten och uppmanade de närvarande att ej af andra skäl, än verklig öfvertygelse, uttala sig emot handtverksmästarnes petition. Nägot öfvertalande fioge här icke gälla, ehuru detta hos petitionärerna lärer spelat förnämsta rolen; icke heller önskade man någon blind tillit till andras ord, utan hvars och ens egen noggranna granskning och mogna öfverläggning; det var blott skäl och bevis, som skulle stadga öfvertygelsen, ifall petitionen skulle af de närvarsnie anses obefogad. Men noggrann granskaing och mogen öfverläggning ansäg talaren behöflig, icke derföre att man behötde befara att petitionen skulle hafva åsyf tad verkan och förmä konungen att ändra den regeringsätgärd, som mest af alla visat hans hög att framgå på den väg som eivilisationen och humasi:eten utstakade, utan egentligen derföre att, om icke vägot allmänt ogillande afpetitionärernas ätgärd kom me att förspörjas, de konservativa elementerna i ständen vid nästa riksdag skulle komma att vid hvarje reformfråga åberopa sig på de många namnen under petitionen såsom bevis att regeringsätgärder i frisinaad riktning blott skulle väcka missnöje. Sedan samme talare utvecklat huru petitionens tillställare — ty att icke mängden af petitionärer gjort sg reda för saken, trodde han sig veta — utgätt från den orimliga tanken, att städernas tillvaro i ett 2AVEEESEEDORNOET TTTERETE KNESSET ET RE