Aftonbladet – 21 juli 1853, sida 2

Attentaten. mot Näringsfriheten. Hos redaktionen har plats blifvit begärd för nedanstående rr hvilken vi skynda att meddela, då det är 0ss väl bekant att häringsfrihetens fiender nu som bäst anstränga sig för att samla underskrifter på sin stormpetition, om — hvilket företag vi ofördröjligen skola uttala våra tankar: Den underdäniga petition om ändringar i kongl. fabriksoch handtverks-ordningen, som på enskilda handtverksföreningens i hufvudstaden föranstaltande blifvit tillvägabragt, åtföljd af ett förslag till ny re duktion, har nu blifvit till vederbörande statsdepartement afgifven; och säsom till trycket befordrad är nu tillfälle för enhvar, som nitälskar för medborgares rätt och bästa, att taga kännedom af de underdåniga önskningar, som genom denna petition framburits till tronen. Undertecknad här säsom medlem af den enskilda handtverksföreningen sökt att afråda frän ett steg, bvilket, enligt hans öfvertygelse, icke endast åsyftar öfverändakastandet af den näringsfrihet, hvilken redan önskad utaf 1809 ärs grundlagsstiftare blifvit af rår konung, till den öfvervägande delens af nationen belåtenhet oss förunnad; utan äfven närings-lagstiftningens äterförande till förhällanden, hvilkas skadlighet eller obehöflighet erfarenheten redan för längre tider tillbaka ädagalagt. Han kän derföre ej återhälla en känsla som manar honom att fästa en allmännare uppniärksamhet på denna, måhända mera genom det mindre öppna sätt hvarpå den bedrifvits än genom de principer hvarpä den stödjer sig, med en skenbar frarbgäng nu gynnade opinionsyttring från en del utaf handtverksklassenp. Utan tvifvel skall enhvar, som tager kännedom om petitionen och noga granskar det afgifna förslaget till fabriksoch handtverksordning, inse, att fröägan gäller ingenting mindre än att genom upplifvandet af fordna maktspräk, inskränka det fria användande af sin arbetsförmåga, som genom 1846 ärs handtverksordning erbjudits svenska folket; och det har ätminstyne hos undertecknad väckt stor förvåning, att i landets hufvudstad, der man borde vänta sig. mera upplysning och erfarenhet, finna tänkesätt byllade, som äro så stridande mot tidens: anda: och det allmännas sanna fördel. Han hyser visserligen den förhoppning, att landets konung icke skall lemna bifall fill förändringar, hvilka skulle vara så stridande mot de grundsatser Hans Maj:t visat: sig Hylla i denns del af lagstiftningen, helst den. vida allmännare öf. vertygelsen erkänner, att näringsfriheten har verkat fördelaktigt; men han befarar, att ett fortsatt liknöjd: S e, en fortfarande frstnad vi försöket at ingripa i medbörgarnes naturliga rätt till begag ande af sid arbetskraft och sin arbötsfärdighet, kon me avses såsom ett bevis på en motsatt allmän opi nion.