Aftonbladet – 19 juli 1853, sida 1

STOCKHOLM, den 19 Juli. Utrikes Korrespondens-artikel. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 13 Juli. Högst märklig är den enighet, som, råder inom den liberala och moderata opinionen i afseende på den orientaliska frågan. Öfvergången af Prutb, verkställd tvert emot de traktater som åberopas i manifestet af den 26 Juni och med åberopande af den kristna religionen, som dervidlag allsicke kommer i fråga, har i Tyskland och Preussen framkallat de allvarligaste protester. Utom junkerpartiet. finnes det ingen, som icke känner harm och förtrytelse öfver en våldshandling, som erinrar. om eröfringspolitikens värsta tider, och som ändock vill skyla sig under fint beräknade. förevändningar och fredliga försäkringar, som.i samma ögonblick visa sig vara af ingen betydelse. De minst skarpsinnige inse, att nu i orienten Tysklands ömtåligaste intressen kunna komma på spel, och hos massan af folket har vaknat den gamla traditionella antipatien mot ryssarne, som folkinstinkten -betraktar såsom eröfringslystna och omättliga ränkmakare. Man har i detta ögonblick lömt.den gamla rysk-preussiska alliansen mot apoleon I. Man vet huru: föga betryggade vi blifvit från den franska sidan och huru föga vi älska. fransmännen; men fransmännen skulle dock vara mera drägliga som fiender än ryssarne som vänner. Fråga blott landtbefolkningen i Preussen! Sjelfva armen har icke bevarat några goda minnen af vapenbrödraskapet med den ryska, och om ett europeiskt krig nu, till följe af Rysslands tilltag, skulle uppstå, skulle den preussiske soldaten visst icke vilja draga i fält tillsammans med cKarens undersåter. En sådan förändring har till följe af händelsernas. utveckling den allmänna opinionen undergått med afseende på Frankrike och den nordiska alliansen; och detta ej blott inom oppositionens. leder. . De konservative döma på samma sätt. Ni har tvifvelsutan märkt de temligen ryska artiklarne i junkertidningen, aNeue Preussische Zeitung.. Men detta blad, som representerar en mycket liten eburu inoru en viss sfer olyckligt inflytelserik. fraktion, godkännes ej af de moderata aristokraterna, af det gammalpreussiska partiet, bestående afrika possessionater i Rhenprovinsen och Westifalen, ett särskildt parti af adeln inom provinsen Preussen, slutligen af mera upplysta embetsmän och militärer, som tro att Preussen icke är ämnadt att alltid spela det femte hjulet under den europeiska politikenb vagn. Detta parti, som de liberalai de inre frågorna med skäl finna alltför ängsligt och tveksamt, gör likväl under närvarande konjunktur vigtiga tjenster åt det nationella oberoendets sak. För närvsrande befinna sig detta partis organer i en liflig polemik med de mest fanatiska ultras. De förebrå dessa sednare den skriande motsägelse i hvilken de befinna sig till Österrike. I sjelfva verket ha junkrarne sedan hösten 1850 icke gjort annat än predikat eftergift för Wiener-kabinettets fordringar. Det är denna olitik som vi ha att tacka för kapitulationen i Olmiitz i November 1850, det föga äroftöla återtåget från Kurhessen och för uppgifvandet af Slesvig. Alla dessa förluster ha biifvit fullbordade genom junkrarne, som dervid föi nödvändigheten afalliansen med Österrike. ; Nu vet man att Österrike, hvars position vid Donau allvarsamt skulle oroas genom ett krig mellan Ryssland och Turkiet, ieke ställer Rysslands sida. Man vet att pressen i Wien icke meddelar någonting utan censurens medgifvande. För om dagar sedan innehöll Wienerbladet Lloyd några halft ironiska yttranden i afseende på Rysslands förstoringsplaner och yttrade äfven nyligen, att