Aftonbladet – 18 juli 1853, sida 3

e— ——— en jet; bara för att se huru pappa skuile. bära sig åt då den föll; det är rena sanningen, söta pappa. Slå mig nu; slå migl) Min fear kastade boken för pocker i våld, utade sig ned och lyftade mig till sitt bröst. Gosse,, sade ban, sdu har gjoit is; du skall sodtgöra det genoms-att sä länge du lefver komma ihåg, att din far tackade Gud för det ran gifvit bonom en son, som talade sanning, aktadt den aga han: borde vänta. Och ni, Primmins, nästa gång ni försökerdlära min son å sådan här saga, så äro vi skiljda för allidla Det är från denna stund jag kan räkna. att ag kände det jag älskade min far, och visste utt han älskade mig; från denna stund börade -han också samtala med mig. :Han:pläsade icke längre, då han mötte mig i trädgården, gå förbi med ett leende och en nickning; han stannade, stoppade sin bok i fickan, ch fastän hans tal ofta var öfver min fattningsgåfva, så kände jag mig dock liksom yckligare och bättre och jag tyckte mig minire ett barn då jag öfvertänkte hvad han segt ch försökte att utleta meningen deraf: ty an icke egentligen. undervisade och förmarade, utan förstod att på ett egendomligt sätt gifva mig ämnen till eftertanka, hvilka han edan lemnade ät sig sjelfva att utveckla sig, tt redas och bära frukt. Jeg kommer ihög ett specielt exempel just med afreende på den örut omtalade blomkrukan och geranien. Mr Squills, som var ogift och behållen karl, gaf mig ofta små skänker. Icke Jångt efter den tilldrsgelse jag nyas berättat fick jag af horom en sådan, vida dyrbarare än som vanligen begtäs. barn; det var en stor, vacker dominolåda, skuren i elfenben samt rmölad och förgyld. Denna dominolåda var min förtjusning. Jag tröttnade aldrig att spela domino med mrs Primmins och jag sof med dominolådan under min hufvudgärd, (Forts.)