Aftonbladet – 18 juli 1853, sida 2

ar sa otverlvYlia al äskädare som om rt ny nedgafs Sällskapet sördade nu, såsom förut, tormande bifallsyttringar för sina prestationer. — Konungens befallningshafvande i Vesttä nanlands län har den 9 dennes ingått till K. Maj:t med anhållan dels om ett räntefritt lån .t 60,000 rår bko, med återbetalningsskyldignet sist inom trenne år, för att inom länet unvändas såväl till höstutsäde som till berelande af arbetsförtjenst för mindre bemedade, hvilka i följd af den befarade missväxen och nöden eljest i brist af arbetsförtjenst skulle kunna komma att falla församlingårnes attigvård till last; dels om 3000 rdr bko såsom understöd, utan återbetalningsskyldighet,: för de fattige uti de af missväxten mest lilande secknar. I sammanhang härmed har Konungens befallningshafvande till K. M. afgifvit följande apport om årsväxten inom länet: Grödan vissr sig ganska olika på slättbygden emot i skogstrakierna och bergsbygden, ithy att rågsädet, som i alla delar af länet är det hufvudsakligaste säiet, befinnes på slättbygden uti medlersta-södra, äfvensom i den sydöstliga delen af länet dels utgånget, dels mycket tunnt och klent, men i skogstrakterna beh bergslagen samt i vestra delen at länet äfvensom i Sahlbergs fögderi, som utgör den nordöstra delen af länet, i jemn växt och lofvande fullt medelmättig och på nägra ställen till och med god äring; äfrensom att värsäden i skogstrakterna, som hafva något ; nåblandad jord, lidit mera af torkan och befinnesi allmänhet svagare än på landsbygden. Beträffande byetet, hvars odling under de sednare decennierna här i länet betydligt blifvit utvidgadt, är detta säde på slättbygden till en stor del utgånget, och, i de rakter der det bibehållit sig, i allmänhet mindre lofzande än rågen, så att skörden af hvetet synes på iet hela blifva mycket ringa. I följd af detta förhållande med höstsäden synes äringen af räg uti ungefär en tredjedel af länet icke kxunna i korntal upphinna 3:dje kornet; hvaremot man i de öfriga ?s;:delarne af länet kan hoppas en nära medelmättig skörd af råg; men hvetet kan blott uti 2 ganska liten del af lånet upphinna måttet af en knappt medelmättig äring, och synes missväxten å bvetet i de öfriga delarne åf länet vara gifven. Hvad kornsädet beträffar är det ännu icke hunnet sär långt attäringen i korntal kan bedömas. — Sådant ir äfven förhäliandet med blandsädea, hafranm ochle irter; men om regn kommer kan man måhända hoppas medelmättig äring af all värsäd och af ärter. Potates är väl ännu icke långt kommen i dess tillväxt, men synes i allmänhet lofvande, och om regn faller kan man deraf hoppas god skörd. : Angående öfrige rotfrukters äring kan ännu ieke nögot omdöme fällas, emedan de i anseende till torkan och deraf följande fruktan för mask nyligen blitvit satta. Den mest bekymmersamma är utsigten för innesvarande ärs höskörd. Gräsmasken har nästan öfveralit härjat hårdvallsängarne och på de hårdvallsängar, som icke varit angripne at mask, är gräsväxten dock ytterst klen. Sidvallsängarne hafva väl icke blifvit 2f masken angripne, men dels har svallbränna der törorsakat mycken skada och dels är gräsväxten äfven vå de fleste ibland dem i anseende till torkan mycket len. Gamla timotejvallar hafva äfven dels blifvit härjade af masken och dels har gräset ä dem, i följd 2? den ihällande torkan, icke kommit till någon växt. Blott etttrig timotej och tvåårig på starkare jord samt ettårig klöfser lofvar bättre äring. Missväxten på hö synes säledes vara gitven och hotar landtmanaen med stora svärigheter, hvilkas meoliga päföljder Aiven sträcka sig till flere kommande är, då man kan förutse att en stor del at boskapskreaturen mäste slagtas, helst tillgängea på räghalm i en del aflänet Slifver rioga och uti andra delar af länet endast medelmöttig; beroende dock svärigheten att framföda större eller mindre antal kreatur nägot på den-blifande tillgången ä värsädeshalm, som ännu icke kan ned nägon säkerhet bedömas., i — Första årsväxtberättelsen från St. Kop-l parbergs län, afgifven den 7 dennes, är afl öljande hufvudsakliga innehåll: Af höstsäd odlas råg hittills mindre allmänt i Ofvanoch Nedansiljans samt Westerdals fögderier, men i betydligare män uti de öfriga delarne af länet, bvarest ock hvete säs, ehuru ganska ringa, och utgöres länets hufvudsäde af vårsäd, hvaraf hafre mes: odlas, dernäst flera slag af blandsäd samt till mindre belopp korn och ärter, äfvensom i nedre länsdelarne nägot hvete på ett och annat ställe. Höstsäden, som i öfra delarne af läneti allmänhet bar ett lofvande utseende, är på andra trakter, förnämligast i medlersta delen af länet, mer eller mindre tunn och ojemn samt här flerestädes gått ut, så att äkrarne mäst begagnas till värsäd och rotfrukter. Skörden af råg synes i följd af anförde förhållanden ieke kunna päräknasblifva annat än under medelmättan, i det hela taget, och af heete närmande sig till missväxt. Vårsäden af alla slag har varit af ett fördelaktigare utseende, ehuru den på ätskilliga ställen lidit skada af mask samt, förnämligast ä högländ och mera lerhaltig jord, af den långvariga torkan. Sedan regn efter medlet af Juni nägra gånger, eburu otillräckligt oca mycket ojeront fallit, har den derefter fortfarande starka värman påskyndat växtligheten, sannolikt hastigare än som varit att önska, då värsäden, ehuru änou för det mesta af föga längd, redan börjat att allmänt skjuta ax, som icke eller, i följd at torkan kunna blifva stora, äfven om en för värsädesgrödan gynnsam förändring i värderleken snart inträffade. För det närvarande synes sälunda skörden at värsäd icke kunna beräknas i allmänhet komma att fullt motsvara medelmättiga års afkastning, om än en förmånligare afkomst somligstädes inom länet kan blifva att upphämta; hvilket omdöme jemväl kan anses vara tillämpligt ä det mindre allmänt begagnade ärtsädet, då äfven det, som nu börjat blomma, på högländtare jord; hvilken dertill i vissa trakter mest brukas, är kort och ojemnt. Jordfrukter, hvarat hufvudsakligen potates, men äfven rofvor och kälrötter mer och mer, ehuru ännu i ringa män odlas, hafva i allmänhet ett lofvande utseende, förnämligast potates. Kälrötter och rofvor bafva på en del ställen lidit skada af mask. Gräsväxten har visserligen äå nyare lindor at lågländtare och rikare jordmån ett nägorlunda lofvande utseende, der issvall deremot icke vcrit till hinder, men är i allmänhet dels mycket skadad af torkan, dels förstörd af gräsmask, så att höfängsten i det hela icke torde komma att motsvara hälften af medelmättiga års afkomst. Dä halmfodret efter värsäden sannolikt blifver mycket mindre än i vanliga är, och dä äfven höstsäden i allmänhet kommer att lemna icke obetydligt mindre halm, än eljest plägar vara förbällandet, så förestår otvifvelaktigt den för länets jordbrukare beklagliga nödvändigheten att i tid min ska antalet af hittills underhällne kreatur, för att be reda sig möjlighet att öfver vintern framföda de derefter äterstäende, för hvilket ändamäl dock säkert äfven mera spanmäl än vanligtvis sker, mäste komma att användas, och den blifvande sädesskördens, efter STÄNDER BS BSI ATT RENEE St ligaste qvinna i verlden), så upptäckte han