Aftonbladet – 18 juli 1853, sida 1

)BS. Fraktafgiften för så väl Passagerare som Paketer nedsättes till hälften ks Under den 13 i denna månad har regerinen beslutat utfärdandet af riksdagskungörelsen ch Kongl. Maj:ts öppna bref till rikets stäner angående det af dem till den 15 nästkomnande November utsatta lagtima riksmöte ar blifvit officielt meddelad uti sista n:r af osttidningen. Då lagtima riksdag skall sammankomma är let, enligt riksdagsordningen, vederbörarde orporationers och embetsmäns skyldighet att utan vidare påminnelse och utan annan enledipg än sista riksdagsbeslutet ombesörja ait vaen till riksdagsmän, der sådane val ega rum, i aglig ordning och vid ansvar med all skyndsamet verkställas ochregeringensa.k. riksdagskalelse innefattar derföre blott en erinran om stänlernas uti sista riksdagsbeslutet gifna riksdagsalleise, och på det kungörelsen härom ej må syas alltför knapphändig meddelas derjemte en åminnelse till vederbrande att noga iaktiagan tadgandet derom att riksdagsmans ofredande med ord eller gerningar är ett särskildt frids rott hvilket anses och siraffas såsom edsrebrott. Man skuile af sistnämnde päminelse lättligen kunna förledas till det antagande tt dylika förnärmelser emotrTiksdagsmän här i andet voro så vanliga, att särskild varninz leremot måste utfärdas; inen lyckligtvis är letta icke förhållandet och vi kunna ej erinra ss något tillfälle då berörde edsörebestreffing blifvit tillämpad. Den sista riksdagskungörelsen är naturlictris en trogen kopia af sina äldre och ynrr öregångare, uppräknande de sgärskilta e eme erna i vår ständsrepresentation uti följande rdning: grefvar, friherrar. erkcbigzkop, bikopar, ridderskap och adel, klerkeri, stöcderas borgerskap, och menige allmogex. Attertebiskop och biskopar här skiljas från sitt klerkeris för att sättas framför den simpla deln, är icke utan sin märkvärdighet, och att let i nu gällande grundlagar icke: befintiga uttrycket klerkeris upptages från äldre örfattningar kunde åberopas till stöd derför utt ståndeförfattningenrs medeltidsformer ärnu iro i en särdeles nådig åtanka. Om man eljest också är aldrig så väl ense om att vår ståndsrepresentation är i gig sjelf föråldrad och oduglig, så är deck det språk hvarmed regeringen tilltalar dessa ständer ännu mera utlefvadt, utan att ega ålderdomens vördnadsbjudande allvar. Men för öfrigt hemtar riksdagskungörelsen sin betydelse blott derifrån att den påminner om den blifvande riksdagen och påskyndar rikadagsmannavalen. Det är på dessa som de tre ofrälge stånden nu skola vända sin omtanka, och det är med anledning deraf som tiden är inne att frarohålla den stora vigten af de stundande valen. . För ingen af Europas fria stater är det konstitutioneijla lifvet af större vigt än för Sverige Utvecklingen af ett fritt samhällsskick är icke endast grundvalen för nationens lycka och förkofran, den är äfven vilkoret för vär fortfarande nationella sjelfständighet. Vår fosterjord är ett af gränsländerna till despotismers gtora stamrike, som åt alla håll söker att utbreda despotiska regeringsgrundsatser, för att med dem utbreda egitt eget välde. Få blott de förra insteg, följer enart det sednare i spåren. Endagt friheten kan gifva ett litet folk styrka att motstå sådana grannars eröfringslystnad, och för Sverige är det en helig pligt att icke förgäta denna sanning. Den närvarande politiska ställningen inom vär verldsdel erinrar dessutom ganska starkt om angelägenheten häraf, och man bör hoppas att de ofrälse stånden i vårt land vid sna rikgdagsmannaval ej glömma, att blott frisirnade och sjelfständiga män äro lämpliga till Sveriges representanter. Ståndsförfattningens stora bristfällighet medför emellertid alltför ofta, att stånden mera änka på sitt eget än rikets och nationens bösta. Många föregående riksdagar hafva härpå lemnat de mest ojäfaktiga bevis, och en sofvande eller förslappsd rationalenda hur sekast styrka att motverka dena uselhet. Mäånne det skall gå bättre vid nästa riksmöte? Man måste tillstå att utsigterna icke bo goda. Likgiltigheten för de erforderli bättringarne inom rikets politiska förfat: har de sista åren vurcnit eo stor utbredning, och vi våga icke förutsäga att förändring bö skall inträfta till nästa riksdag. Det ser ristan ut som svenska folket behöfde något uomordentligt väckelsemedel för att inse sin räita ställning, och blott framtiden kan härom lerina upplysning. Mitte den dock itke blifva alleför dyrköpt. Inom vår ståndsrepregen!ation har borgarcståndet vid de sednsre rmksdagarne varit en pålitiig kämpe för de fria institutionerna, och nämnde stärd har jemts bondeståndet i många fall på ett berömligt sätt åtagit sig försvaret af den fria sambällsutvecklipgen. Vid sista riksdagen lyckades det söndringens och de enskilda. intressenas ande ati uti stedsbeckattningskommitteen öppna en början till strid meilan nämnde tvenne stånd, eller mellan landet och städerna. Det synliga förslaget härtill utgick då från bondeståndet. För närvarande arbetss ifrigt bland stidernas handtverksmästare för en petition till regeringen, åsyftearde jemte för störande af den kringskursa räriogsfrihet gom svenska folket åtnjuter, stt till förmån för städerras handtverkemästare helt och håll: bröfva. landet den nuvarande friheten för räringsföretag. Om dylika för friheten samt rikets sjelfsiändighet och förkofran förderfliga stridighete: skulle komma att inverka på riksdagsmannnvalen, så komma dessa säkert att gifva d meagt Alvakliga roecgniltater Ach marr kan du SJ