Aftonbladet – 16 juli 1853, sida 3

gade rör Squille, i det han rörde om sockret i sitt gla. I detta afteende anser jag det alltid för min skyldighet att rådfråga busbondeas önskningar. En amtbä då, för all del; sade min för. Öch låt henhe bära honom hypo Kolpo, Vid sitt bröst. Jeg känner till allt som blifvit segdt om barng uppammande af fins mödrar, mr Squills; men stackars Kitty ör så sentibel, så att jag tror det en stark, frisk landtqvinna! skall bli bäst för min sons nerver i framtiden, och för hats mors Herver nu och för framtiden likaledes. ÅH hå! — jag kommer att mycket sakna den kära varelsen; hur snart kan hon komma upp, fr Squills?: Åh, inom fjorton dagar!s ; Och då skall Neogilos i sKola! hypo kolpo — öch amman med, och allt skall ställas till rätta igens, sade min far med en honom egen min af slug hemlighetsfull humor. I skola! då han nyss är född?) Man kan aldrig börja för tidigts, sade min far mycket bestämdt; xdet är Helvetii åvigt, och det är min öcksåls HI Kar. Att jag var ett mycket märkvärdigt bärn, tager jag för afgjurdt; men icke desto mindre var det ej genom mina egna iakttagelser jag fick del åf de omständigheter söm meddelats i mma föregående kapitel. Men min fars beteende med anledning af min födelse gjorde ett synnerligt intryck på alla som bevittnade det; och mr Squills och mrs Primmins ha berättat tilldragelserna för mig tillräckligt ofta för att göra mig lika förtrogen med dem, som hade jag sjelf varit vittne dertill. Jag tycker mig se min far framför mig i hans mörkgrå nattrock, och med hans underliga, halft sluga, halft oskyldiga Kvipnisg på rätanen, och hans egna, förvirrade blick, från tvenne lugna, tankspridda ögon, med ett om stiila frid vittnande uttryck, jag tycker mig se honom i det ögonblick då han instämde med Helvetius om lämpligheten att skicka mig i skola strax efter sedan jag blifvit född. Ingen visste rätt