Aftonbladet – 16 juli 1853, sida 3

huru min far borde behandlas — hans husirv undantagen. Foölket i Abdera skickade -efter Hippocrates för att bota Democriti förmodade vantinne, Democritus, gcom på den fiden, stger Hippocrates torrt, hade ellvarsamit fördjupat mg i filosofis. Dessa tamma Abderat bebyggare skulle säkerligen ha funnit mycket oroande sgymtomer till galenskap hos min stackars far; ty; likt Democritus, aktade han för intet alltings, stort eller smått, hvarmed den öfriga verlden var sysselsatt. Följaktligen betraktades han af somliga som en vis, åf andra som en tok. Presterha i grannskapet vördade i honom en lärd; hos hvilken hvarje örd vittnade om genomforskade biblioteker; fruntimmerna föraktade honom såsom en tankspridd pedant; hvilken icke hade mer galanteri än en stock eller sten. De fattige älskade hoföm för hans almosor, men skrattade åt honom såsom en svag stackare, som lätt kunde drågas vid näsan. Emellertid funno egendomsherrarne och landtmännen att han i deras egna landtmannaangelägenheter alltid hade någon förträfflig lärdom att meddela; och hvilken som helst, han mätte varit ung eller gammal, förnäm eller torftig, lärd eller okunnig, som begärde hans råd, så gafs det med lika mycken blygtamhet som vishet. 1 lifvets hvardagsangelägenheter syntes han oförmögen att handla för egen räkning; han lemnade allt till min moder; eller, om någon oförvarandes kom på honom, så var han näöstan söker att bli lurad. Men i dessa samma angslägonheter — om någon annan rådfrågade honom — då blixtrade hans öga, hans pånma klarnade, begäret att vara en annan nyttig gjorde honom till en ny varelse: försigtig, djupsinnig, praktisk. Alltfö trög eller för kraftlös då blott hans egna angelägenheter stodo på spel — beböfdes de endast att anslå bans välvilja, och alla bjuler i urverket erforo hufvuddriffjederns inflytande. Ingen under således att för andra denne karakter var en hård nöt att bita på! Men :i min goda mors ögon var Augustin (i daglig tal Austin) -Caxton den bästa och största blanc