Aftonbladet – 16 juli 1853, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Nr åsrer OM UPPKOMSTEN AV SVERIGES SANDÅSAR. I det nyligen utkomna andra häftet af Agardhs statistik framställes följande hypotez om de svenska sandåsarnes bildning: Dessa åsar utgöra för Sveriges geologi ganska v:gtiga mementer, då deras uppkomst mäste ligga framför den tiden, åå bergen söndersprängdes och Klippdlocken fördes på längt afitgsna ställen. Deras uppkomst har ännu ej blifvit nöjaktigt förklarad. Hisinger anser, att de tillkommit genom en säldsam öfversvämning och uti häftigt strömmande och framstörtande vatten. Likväl kunna de ej vara appkomna såsom en strand, emot hvilken hafvet svallar, uppkastande rullsten och sand. Ty sandäs:rne bafva tvenne sluttningar; stranden blott en. De måste snarare hafva uppkommit såsom Diner eller sandreflar, och vara bldade i sjelfva hafvet. Vi förestålle oss, att de uppkommit genom ebb och flod, genom hafvets svallande fram och tillbaka. Dervid märkes, ått de endast finnas i den dalsärkaing, som bildas af Sveriges två tvärryggar, och i hvars bötter de fyra stora sjöarne ännu äro qvear. När hafvet öfvertäckte denna dal, lig danska öarne och Jatland äfven under Nordsjöns yta. Samma ebb och flod, som nu fitnes i Nordsjön, mäste då hafva funnits i denna dalsänkning, och der svallat fram och tillbaka i öster och vester. Man vet, att Nordsjön ännu bildar däner. Men dessa bestå endast af sand. Den svenska dalsänknipgen var deremot full af smästenar efter föregående revolutioner. Dessa rullade fram öch tillbaka på bottnen, och skalle nödvändigt, genom vattnets strömmande fram och äter, Samla sig i rader i vinkelrät rigtning mot tidvattnet. Derigenom att tidvattnet var ssmmanträngdt emellan tvenne bergsryggar, måste det kHafva. varit så mycket häftigare. Sjelfva Jutland är måbända till en del bildad sf samma hafvets kraft, i förening med en underjordisk. På detta sätt föreställa vi oss äfven rullsterarnes uppkomst uti våra stora sandslätter: När hafvet, afven med den största häftighet, stormar öfver ett stort djup, räcka dess väger ej ned till botten. Men der hafvet är grundt, verka de häftigt på sjelfva bottnen; allt hvad der finnes sättes i rörelse; och framrullas till dess den träffsr någon höjd, eler näsot motstånd. Då framskjuta bottenvägorne detsamma appför defina höjd; och betäcker det red sand och grus. När sedan vattnet sjunkit undan, mäste alldeies en sädan upplandning uppkomma, som vi nu finna våra stora sandhedar varå, uppfyllde med rullstenr och söndermalet grus. Vi kunna säledes icke antaga den tkeori man framställt om rullstenarnas bildning genom en väldsam störtfiba, söm skulle hafva kommit ifråfi nordost, och hvarvid rullstenarne skulle hafva siäpat emot klippofne, derigenom räfflat dem, och sjelfve under rullandet på klipporne blifvit rundslipade. Ty ickelåter det sig deraf förklara, buru. reffiorne biitvit så regel. bundne, som om hvarje rullsten bildat sin serskijta refla, eller den ena rullstenen följt efter den andra i samma spåra — Newyorkes handelstidhing berättar att man till Newyork hvarje år importerar tyska grönsisko för ett värde af 500.000 francs.