Aftonbladet – 16 juli 1853, sida 2

ambassadörens fullkomligt militäriska ståt, det beräknade föraktet för de diplomatiska förmerna och sedvanorna vid hans första förhandlingar med Porten, det utspridda ryktet om rustningar i Sebastopol, tillkännagifvandet att ryska flottan låg färdig att intränga iBosphoren, den jäsning som frambragts genom de nyligen å bane varande stridigheterna i frågan om de heliga orterna, annalkandet af? påskhögtiden, med anledning af hvilken man utspridde de dystraste rykten, hvilka påminde om en blodig årsdag; och mer än allt annat, sammanträffandet med detta märkliga år 1853, af alla profetior antydt såsom det då, efter fyra seklers lopp, man skall se ett slut på Osmanernas välde i Europa. Huru gick det emellertid ? Några flockar af nyfikna eller utskickade höllo gig flera dagar utanför ryska ambassadhotellet i Pera. Men dervid stadnade också alltsammans; massan af nationen förblef fremmande för denna manifestation, om aan ens kan kalla det en demonstration, och det försäkras till och med att Porten från flera håll mottagit de bestämdaste försäkringar om grekernas undergiivenhet och trohet. Bulgarerna skulle måhända vara mera benägna att göra gemensam sak med Ryssland; men siuderandet ef Bulgarerma knyter sig till studiet tf de Turkiets slaviska stammar, som de tillhöra. Korteligen, den grekiska befolkningen i Turkiet är inetinktmässigt fiendilig mot Porten; men den skall icke af egen drift göra något för att undandraga sig oket. Det är till och med tvifvelaktigt huruvida, i händelse af en konflikt zoelian Porten och Ryssland, denna sednäre makt kan päräkna en verksam medverkan från grekernas sida. För öfrigt, om de verkligen en gång befriades från turkarne , hvem vet omr de ej skulle sakna dem, om icke för annat, så för ledsnaden att icke längre kunna tala illa om dem ?x