En kamp, som dugde! Men alltnog, Med seger innan kort, Fast ärypande af skum han drog Ur hvarje brottning bort. Ej heller uppå byte tom Han ifrån färden drog; Naturen af sin rikedom Med fulla händer tog Ur ängens granna högtidsskrud, Ur lund och skog och haf Och outtömlig som en gud Åt seglaren bon gaf. Med hozom svenska flaggan gjort Sin Eriksgata ju; På haf, som henne aldrig sp.rt, Ar hon ju byliad nu: Må heder framgent bli beskärd, Hvarthän uti sitt kall Hon gär, så visst som denna färd Med heder nämnas skall. Efter intagen middag och sedan sällskapet illbragt ett par timmar under den gladaste innesstämning, lemnade hr Virgin och öfrige säster Novilla omkring kl. 9 på afton, beledagade af de qvarvarandes lifliga lefverop, ch gingo genast ombord på Eugenie, iom kl. half 10 lyftade ankar och afseglade rån Stockholm, bogserad af kronoångfartyget 3ylfe. Under tiden hade en del af sällskapet förwyrt ångfartyget Ran och ilade efter Eugenie, som upphans bortom Fjäderholmarne, der nan under väldiga hurrarop och med glasen hand bragte fregatten den sista helsningen. Jå Ran nalkades fregatten, hissades flagg ch mannades reling, och sedan Ran vändt omkring fregatten uppkastades derifrån raketer. Den festliga tillställningen var i allo lyckad ch gynnades at det vackraste väder. Enligt telegrafrapport gick fregatten i dag dl. nära 5 f. m, till sjös från Sandhamn. sessions