it att på ett sådant sätt meddela kännedomen om år nation, att det ej bör blifva utan inflytande på åra förhållanden. : Ea stor tänkare och skriftställare har sagt, att ;veriges historia är dess konungars, och näppeligen an en fullständigare bekräftelse derå vinnas än den i allestädes rönt. Öfverallt hvart vi kommit har nan med begreppet Sverige förenat den ädle Oscars lygder, den bjeltemodige Carl Johans kraft, Carlars ch Gustavers storverk. Och för hvar och en, som skar att se sitt land äradt, kan ej någon renare illfredsställelse finnas än att finna det så kanit. Vi hafva under vär långa färd besökt mänga af aturen mera gynnade länder än väri, men i sjelfva erket torde få länder vara lyckligare ån Sverige, om ck mycket hos oss kunde vara bättre. Så bör man fäderneslandets sanna intresse hoppas, att deskrankör som äpnu trycka den svenska handeln, snart kola undanrödjas och lemna rum ät ett friare hanlelssystem. Att denna expedition, till så hufvudsaklig del tillkommen med edert biständ mina herrar, ej skall komma att sakna resultater, vigtiga äfven för vår andel, tilltror jag mig kunna försäkra. Den har ;llestädes bidragit att sprida kännedomen om Sverilen svenska sjömarnens företräden. Och den har påjt amma gäng varit en heder för det land, som ästad-; kommit densamma, som en heder för dem, hvilka arit nog lyckliga att hafva sig dess angelägenbeter örtrodda. I anledning af hr Bergs skål för de vetenskapsmän, som åtföljt expeditionen, hvarrid hr Berg erinrade om den stora betydelsen ! vf det vetenskapliga ändamålet med expeditio-! 1en, yttrade hr Anderson. För den skål Herrarne haft godheten egna oss harlt ag äran utsäga vär lifligaste tacksamhet; Det herr-( kar, jag vill icke säga allmänt, men det herrskar lock biand rätt mänga en äsigt, stark och bitter, säom alla fördomar, att de tvenne riktningar af det nenskliga sinnet, hvilka dela sig emellan verldsarbeet, de tvenne, som vi vant oss att kalla den prakiska och teoretiska, kämpa med hvarandra om öfveraget, och menniskorna, de flesta ätminstone, rangera ig med häftighet på endera af dessa bäda sidor, misskännande, ja hatande hvarandra. Det blir deröre en pligt för hvar och en att söka isin mån göra lut på ett sädant olyckligt förhållande, och det är lerföre jag ber att i korthet få derpå rikta Er uppmärksamhet. Lätt vore det i sanning stt bevisa, att ingen inrel tridsorstk förefinnes hos dessa bäda partier, att de värtom icke allenast kunna rätt fredligt löpa bredvid varandra, försonade och eniga, utan äfven nödvänligt betinga och måste understödja hvarandra. Men en församling, sädan som den närvarande, behöfver nogen dylik bevisaing. : Å ena sidan hafven J, mine Herrar, icke kunnat uraktläta att bemärka huru, särjeles på de sedaare tiderna, vetenskaperna sträfvat att blifva populära, så att de med sina resultater insätt säsom användbara i alla det menskliga lifvets förhållanden, och huruledes enkannerligen det är naturvetenskaperna, som der utölvade sitt välsignade inAytande genom de mest storartade upptäckter, de nest gågnande uppfinningar. A den andra deremot ges det säkerligen ingen enda bland Eder, som ej är djupt genomträngd af den sacningen, attendastiden måäa fredens yrken, som äro handel och näringar, frodas och blorastra, mogna äfven fredens frukter, som heta civilisation och förädling. Alla tiders historia, alla folks urkunder gifra vid handen, att bvarhelst menniskan dragit fram för eti sä-kalladt praktiskt syftemäl, der har upplysningen skurit rika skördar, och i denna mening är det en sanning, attsträkvägarne för verldshandeln ock äro de banor, hvari applysningen framgätt. Vittae derom den gråa Foraidens häfder, då Österlandets skatter och erfarenhet orsgtes till Occidenten, vitine derom Medeltiden, då detta samma Vesterland ville betsla sin gamia skuld senom att till Orienten öÖfverflyita sina ider, sina planer, och vittne derom framför allt vär kosmopoliiska Nutid, som öfverspunnit veriden med ett nät af soramunikationer, hvars maskor uppfyllas af allmän zunskap, allmän upplysning. Det kan, det för således icke gifvas nägon: enda, som ej begriper och känner att den menskliga audens sä att säga tvenne armar, jag menar arbete och tanke, mäste räcka hvarandra handen, om de skola gemensamt uppbygga Kunskapens och lycksalighetens tem el, att hvad den ena gifver, det emottager och förräntar den andra, hvarunder förädlingens stora kepital växer till mensklighetens gaga och sällhet. t Det hör till den nya tidens vackra tecken, att. en dylik törening uppenbarar sig i allt, att denna herrliga socialism vinner allt fiera, allt varmäire anbänpgare. Redan länge hade nägra afvära grannar gjort sina ansträngningar att sprida ljus öfrer obekantz verlåsdelar, att i det ljuset se sina egna brister, sina egna fördelar, athjelpa de förra och föröka de sednare. Et: land, som sä måndgen gäng ställt sig i spetsen och kämpat allt intill döden för menskligheens heligaste intressen, kunde ej längre sitta sila lå det gällde att taga säte och stämma biand de na ioner, som vilja gripa, verksafat in i verldens öde genom att derom förvärlva och sprida egen kännedom. En expedition utrustades att till jordens aflägsnaste länder bära kännedomen om det tilla hörnet app mot rordpolen, der Sverige tigger, och derifrån semta kännedomen om de rikare fast ej lyckligare änder, som besträlas af eqrvatorns sol. : Denna expeditioa är nu slutai på ett sätt, som yller ej allenast Eder, mine Herrar, utan ock hela nationen med glädje och stoltset, som hedrar lika nycket dem som åstadkommit, som dem som utfört lensamma, Och frägar man hvarföre man sä mycke: slädjes, dä mäste, bland de öfriga raänga anledninsärne, den icke minst och sist framhäilas, att vid lenna expedition de tvenne annars säsom oförentiga insedda intressena sammanparats, att det kommerielia tagit det vetenskapliga ombord, fört det kring orden, gifvit det tusende anledningar att vöxa upp, ch äterbragt det hem att der verka i sitt kall. I hvad män expeditionens öfriga, kanske mera vigiga ändamäl vunnits, derom hafven J, mine Herrar, edan uttalat Eder tanke, genom en förtjent hyllniog ill en man, som främst bevakat och utfört dem. Mig må det tillåtas att på detta rum blanda mia acksamhet i Eder, för det utmärkta sätt, hvarpå lensamme befordrat äfven expeditionens vetenskapliga yften, för det nit hvarmed han öppnat oss alla möjiga tillfällen att arbeta oeh samla, och för det stöd, mnest och välvilja, hvarmed han omfattat oss peronligen, utan hvilken bevägenhet vi ej i dag skulle ara förtjente af Eder uppmärksamhet. Om den nu indade expeditionen i vetenskapligt hänseende medört nägra frukter, värdiga att offras på fosterlandets tare och egnade att öfver det sprida någon ära, rågot gagn, sä tillhör förtjensten deraf icke utesluande oss, som insamlat dem, eiler den man, under wars sid vi arbetat trygga, utan fasimera Eder, råa hvars korporation amledningrn till denna expediioa hufvuds:kligen utgått och genom hvars bidrag leasamma gjorts möjlig, Eder, tom under vär frönraro följt oss med Kåra blickar och bjertan, Eder, om vid vär återkomst öppnat oss en broderlig famn ch lätit os: smaka och se huru ljuft hemmet är. Isder och tick för hvad J hafven gjort, ära och frampg ät Edra bemödanden och företag! Och mätt: et icka v-ra sista gängen J så kr.figt bevisen, att arbeten ej allenast för de skatter, som preglas orders myutkamrar, utan äfven för dem, hvarpå Skaparen tryckt sin heirliga stämpsl. Siutligea tog br Schwan åter till ordet och fverlemnade till hr Virgin några fregatien wugenie tilegnade verser, som en aktad literatör i anledning af dagens fest författat;j varjemte hr Schwan tackade hr Vugin för vad han vttrat för svenska handelne och sjö