Aftonbladet – 14 juli 1853, sida 3

enda födan de åto bestod af det som lemnades af dessa; och allt hvadsålunda förtärdes tillkom genom allmoseinsamling. Ville de värde ledamöterne erkänna det dygdiga af ett sådant uppförande, och tro de väl att dessa nunnor äro fångar? . . Hr Drummond ansåg det svårt att lagstifta i denna fråga i anseende till det kinkiga i att skilja det goda från missbruket, Han hade utomlands sett många goda följder af de andliga systrarnag förmåga och nit att uppoffra sig. Men han kunde ej underlåta att bekänna såsom en åsigt i allmänhet, att det under intet förhållande kan blifva rätt att stänga in ett antal qvinnori ett hus inom bommar och lås och gifva nyckeln till en man (hör, hör! och skratt). Om man ej kunde åberopa fullt bevisliga fakta angående de menliga följderna häraf i England, så fanns rik tillgång på sådana från andra, romerskt-katolska länder, och det är, efter allt hvad derom blifvit bekant och mångfaldiga gånger bevisadt, en bland de underbaraste saker att erfara den stora förmåga, som herrar katoliker ega, att förneka sådana fakta, med bevis och allt. Doktor Wiseman hade, i sista: numret af Dublin Review, yttrat, att katolska lekmän icke hade lof att få veta något om hvad som tilldrager sig inom nunneklostren (uttryck af missnöje). Han önskade att ej bli afbruten, ty om det skedde, skulle han uppläsa ord yttrade af en romersk katolsk andelig, gom hade sagt att de katolska ledamöterne i huset voro ditskickade för att lyda order. Han höll med den ädle lorden, att de katolska ledamöternes känslor utan tvifvel voro lika lifliga som hos de protestantiske, men detta hindrade ej, att man i allmänna polisberättelserna såg exempel på föräldrar, som voro döda för alla föräldrakänslor, och hvilka misshandlade eller svälte sina barn: Det kunde ju ock hända här, likasom det ofta hände utrikes, att någon försatte den ena dottren i ett kloster, för att kunna gifva en större hemgift åt en annan som var mera i gunsten. Härefter uppläste han ett erhållet bref från en man som uppgaf att hans nigce hade blifvit uppfädd i ett kloster från 4 till 18 års ålder och som han var hennes förmyndare frågade ban henne då, om hon önskade blifva nunna eller återvända ut i verlden. Nunna?, hade hon sva