Aftonbladet – 14 juli 1853, sida 1

STOCKHOLM, den 14 Juli. Vi hafva varit i tillfälle att taga kännedom om det förslag till vattenledning i Stockholm, som kapten Leijonancker i dessa dagar till öfverståthållaren afgifvit; och då vi tro Oss veta, att den vigtiga frågan snart blir föremål för öfverläggning ä sockenstämmor inom hufvudstadens särskilda församlingar, hafva vi ansett oss icke böra uppskjuta att närmare redogöra för berörde förslag, som är åtföljdt af ritningar och fullständiga kostnadsförslag samt i öfrigt på ett klart och tillfredsställande sätt framställer hvad som för frågans bedömande kan vara af vigt. Sedan hr Leijonancker visat vattenledningars ändamål och nytta samt redogjort för de grundprinciper som följas vid anläggning af vattenledningar i främmande länder och företrädesvis England, öfvergår han till frågan om en sådan anläggning i hufvudstaden, hvars, belögenhet i hr Leijonanckers tanka erbjuder, om också ej ovanlig lätthet, dock inga gär. deles betydliga svårigheter för en vattenled. nings anläggande. Hr L. anser inre delen af rsta-viken vid Skans tull böra bestämms. till plats för vattnets hemtande. EnJitvidet generella illa som Re förslaget bifogadt, skulle kostnaden ö gena kompletterad ör or vattenlednin -.er hela Stockholm. JP gå till 1,405,075, rdr 16 sk. bko, men då SVBS8NIngen ul en början icke bör utföras i hela sin omfattning, upptages det primitiva anliggningskapitalet till endast 1,100,000 rår och anses möjligen kunna nedsättas till en million. Vi inskränka oss i dag till att anföra hvad br Leijonancker yttrat om vattenledningens ändamål och nytta, hvilket i hög grad förtjenar att af hufvudstadens invånare behjertas. Det nödvändiga behofvet af vatten, och de oskattbara fördelarne af att erhålla det rent, helsosamt och i tillräcklig mängd, föranledde redan i forntiden vattenledningars anläggande. Romarnes och flere andra gamla nationers kolossala byggnader af detta slag, äro ojäfviga bevis, huru vigtiga man ansåg dem vara. Under medeltiden förföllo de gamles anläggningar, och inga nya uppstodo. Engelsmännen, främst såväl häri, som i allt hvad industri och känsla för allmänt väl rörer, voro de första som åter började anlägga vattenledningar. Redan för 200 år sedan var en stor del af London försedd med sådana; och för närvarande anses de i detta land vara nästan ouhdgängligt för en stad att ega vattenledningar, lemnande en tillräcklig qvantitet vatten för invånarnes alla behofver. Vattenledningars nytta och fördelar, genom ett beqvämare och säkrare sätt att uppfylla en stads behof af vatten, torde ej behöfva förklaras eller försvaras. Forntidens vattenledningar afsågo, med högst få och sällsynta undanteg, endast vattnets framledande till städerna, och att derstädes samla det i bassiner eller brunnar, hvarifrån det sedan af innevånarne hemtades. De uppfyllde således endast samma ändamål som brunnar, med förutsättning att dersa ega lika godt och tillräckligt vatten. Sednare tiders uppfinningar och kunskaper hafva mångfaldigat vattenledningarnes ändamål, och de fördelar en stad deraf drager äro nu ojemnförligt större, än i forntiden. De mekaniska och tekniska, samt i ej ringa grad äfven de medicinska vetenskaperna, hafva hufvudsakligen härtill bidragit; och möjliggjort en användning och utbredning af vattenledningar, hvarom forntiden ej hade minsta begrepp. Ehuru mindre storartade för ögat, äro dock nutidens vattenledningar till sina verkningar mångdubbelt mera välgörande, och deras inflytande på en stads befolkning af största vigt och betydenhet i flerfaldiga hängeenden. Ända till för några tiotal af år tillbaka ansågos vattenledningar egentligen såsom ett me