och sjelf förr varit katolik, men öfvergått til protestantisk lära och nu uppfostrade sink barn .deri. Hon belägrades oupphörligt, äfven med tillbud om penningebidrag,. då hon :varii beKöfvande omständigheter, för att få henne att träda tillbaka i moderkyrkans sköte. Hennes protestantiska vänner förskaffade henne då en plats i England, och betalte hennes öfverfart.. Men kort innan afresan skulle ske, försvann hon, och ingen a dem hade sedan någonsin sett henne. De sökte ifrigt efter henne och spårade hennk från det ena stället till det andra, samt kommo slutligen äfven underfund med hennes vir stelseort, men kunde aldrig få träffa. henne, utan erhöllo endast budskickningar från henne, att hon åter blifvit katolik och icke vidare önskade se dem. . Detta kunde nu möjligen vara sannt; men nog hade det vårit mera tillfredsställande ; omhon sjelf hade kommit fram och sjelfgjort den nysstämnda uppgiften: (Hör, hör!) Slutligen kom -ett bref, göm påstods: vara skrifvet af Henne, men alla hennes bekanta påstodo attdet ej varhennes ehandstil: Sedermera hade Hon aldrig varit sedd. Ett annat fall hade uppgilvits af biskopen i Norwich, som! följer: Denne hade vistats i grannskapet af: Dublin för två år sedan, då han besöktes af en katolsk qvinna, som bad honom att söka underrättelse, i hvilket kloster hennes: dotter hade -blifvit -placerad. Hon-trodde nemligen att han var eh katolsk sbiskop; mensbanm ansåg sig skyldig upplysa henne att så icke var, och derefter fick ban ej höra mera om .sakens sammanhang. Han: hade? rådt henne att -söka den katolska erkebiskopen i Dublin. Denna katolska moder var enligt lag fullt berättigad ätt sjelf få vårda eller tillse eitt -barn, Ett annat fall -hade nyligen berättats i tidningen The Christian Times. En priorinna och ätta ounnor af orden Viment de Paul hade beslu