Aftonbladet – 13 juli 1853, sida 2

nrättningar, som Helt och hållet strida emot landets fria författnivg; att dessa inrättningar på ett oroande sätt ökats och mångdubblats under några få af de sista åren, att de numera växte i antal med en ännu större hastighet och att en mellankomst från lagstiftningens sida var alldeles nödvändig. Han menade härmed klosterinrättningarna. Han visste väl att de, som gynnade sådana inrättningar eller hade intresse i deras befordrande, plägade beskrifva dem såsom innefattande ingenting annat än tillflyktsorter, dit fruntimmer kunde draga sig undan från verlden och njuta ett ugn och en stillhet, hvilken ej kan vinnas bland lifvets bullrande uppträden. Men folket landet tror icke helt och hållet på sanninsen af denna uppgift, och detta misstroende saknar icke heller sina skäl. Det första: af dess skäl-är, att alla klostrens .okaler till byggnadssättet likna fängelser (Hör, hör). Deras portar äro stängda med lås och sommar och deras fönster med jerngaller; de iro instängda inom höga murar; ingången bevakas dag och natt af en portvaktare, och hela byggnadssättet synes hafva blott ett änlamål, att hålla de inneboende i säkert förvar. Inom dessa murar åter finnas icke blott celler, refektorier och kapeller, utan, i fall ;yktet icke säger alltför osannt, äfven fängelsehålor (Skratt från de irländska ledamöterne). Han förstod väl, hvad afsigten vore med vissa värda ledamöters försök att skratta åt hvad han sade, men saken affärdades icke dermed; vid ett föregående tillfälle, då samma fråga här varit på tapeten, hade samma uppgift blifvit gjord och beledsåagad med de? mest aktningsvärda personers vittnesbörd och vingen vederläggning deraf kunnat lemnas (Hör, hör!). Dessa omständigheter förorsakade hos publiken en misstanka, att sådana byggnader uppfördes, icke endast föratt hysa nöjda och lyckliga invånare, utan snarare i ändarkålätt qvarhålla dem, som en gång hade låtit locka