Aftonbladet – 12 juli 1853, sida 3

kan tagit skada. Den sent sådda rägen är deremot På de flesta ställen skral. , Wezjö d. 4 Juli. Afven i går, så väl som åtskilliga gånger under sistförflutna veckan, föll här och aflägse kring staden ett temligen djupgäende åskregn, hvarigenom all -värsäden fätt ect ganska lofvande utseende. På LONDONS POSTKONTOR mottog man den :2 dennes samtidigt posterna frön Australien, Förenta Staterna, Antillerna och Ostindien. Ensamt posten från Australien fyllde 30) lådor och 217 säckar. Aldrig tillförne ha tjenstemännen varit så öfverbopade af göromål. Allt blef emellertid utdeladt i största erining. — Såsom en motsats till hvad vi nyligen meddelade rörande den nordamerikanska statssekreterarens för utrikes ärenderna cirkulär, rörande uniformeringen af Förenta Staternas diplomatiska sändebud, torde böra nämnas, att ryska kejsaren genom bref af den 23 Maj förordnat, att docenterna och första biblioteksamanuensen vid Helsingfors universitet skola bära uniformer med guldbroderi bäde-på krage och ärmuppslag, men de öfriga amanuenserna dylikt endast på kragen. — STÖLD VID GIFTERMÅL. Parisertidningen Droit berättar följande ovanliga tilldragelse: Ett ungt och behagfullt fruntimmer, m:lle Laura X., tilltillhörande en ansedd konstnärsfamilj, öfverraskades för nägon tid sedan på boulevarden af ett hällregn, mot hvilket hon icke hade något annat skydd än ea hvit sidemparasoll. Såsom alltid vid dylika tillfällen hade hyrvagnarne hastigt försvunnit och omnibusarne voro fullpackade. Vittne till fruntimrets förlägenhet, nalkades en ung man, anständigt klädd och behandskad, och erbjöd vördnadsfullt sin paraply och sin arm för att hjelpa henne ifrån boulevardens smuts, som hotade hennes lätta. och eleganta drägt. Han skickade sig sä tillbörligt och blygsamt, hans språk, som hade en lätt tysk brytning, vittnade om en vana vid så goda sällskaper, att det icke utan att brista i takt varit möjligt att tillbakavisa hans anbud. Den unge mannen begagnade sig, ehuru med utsökt moderalion, af det slags förtrolighet hvartill förhållanderna berättigade, och meddelade sin följeslagerska nägra närmare underrättelser om sina förhällanden. Han kallade sig Berthold L. och var ende ättlingen af en rik och aktad familj i Frankfurt. Af sin älders liflighet förledd till deltagande i dessa det unga tysklands hemliga sällsksper, hvilka dagligen i orden utplåna alla jordens monarkier, hvilka genom ett flitigt anlitande af ölbägaren utsläcka den heliga eld som ständigt äterfödes och som förtär deras inre, och hvilka med pipornas rök blanda politiska, filosofiska och filantropiska moln, — hade Berthold utmärkt sig genom sitt långs skägg och sina länga tal, och han hade sett sig nödsakad att lemna sitt otacksamma fådernesland. Emellertid hoppades han blifva benädad, och hans lycka skulle vara fulständig, tillade han, om han kunde ätervända till Fausts land förande vid handen en fransysk Margaretha, som han skulle göra till sin dyrkade maka. Det exalterade som var inblandadt uti dessa förtrognden gaf dem en viss tjusmingskraft, gom vann Lauras hjerta. Då den ungs mannen hade aktningsfullt följt henne till hennes port, efter att hafa till henne öfverlemnat sitt kort, skyggt uttryckande sin önskan att det måtte tillåtas honom att söka vinna hennes tillgifvenhet, så talade hon om sitt möte och sin kavaljer med sådan värma och sådan förtjusning, at; man blef allmänt enss om att inbjuda Bertboid ait bevista familjens aftonsamqväm. Den unga tysken försummade icke att höfsamma len artiga bjudningen, och hans sätt bidrog redan från första stunden att befästa och föröka den goda tanka man redan hyste om honom. Liksom händelrevis gaf han familjen del af några bevis, som bestyrkte sanningen af de uppgifter han gjort rörande sin sambhällsställning. Orsaken hvarföre han icke uppträddsa med mera glans, var den, att han befann sig i en tillfällig penoningeförlägenhet; men hap afvaktade nägra goda anvisningar, som hans föräldrar skulle skicka honom. Med ett ord, han betedde sig på sådant sätt, att han erhöll löfte om m:lle Lauras band. På hans begäran päskyndades förberedelserna till bröllopet. Den blifvande svärfadren ville bekosta hela den första bosättningen. Han hyrde en väning, som han lät möblera med mycken elegans och i hvilken Berthold inflyttade; han nö gade denne sednare att i afräkniog på hemgiften mottsga en ganska betydlig peraingesummsa, och han hemsinde till de upgå tus blifvande boniog bröllopspresenter af stort värde. Några dagar före den till bröllopst utsatta tiden motteg m:lle Laura ett bref, så lydande: c Mademoisells ! ,Jag har orärdigt bedragit er; men kärleken är nin utsäkt; jag eger ingenting; jag har sett mig pödsskad att åf er låna värt blitvande möblement, som jag försält till en tapetserare. Med den tilta summa jag kunnat få tillsammans afreser jag till Kalifornien, och med förtröstan på min stjerna hoppas jag snart äterkomma och för edra fötier nedligga mitt bjerta, ätföljdt af ätminstone en half million. Mottag min bön om tiligift och uttrycket af en känsla som skall utslockna först msd mitt lif. Berthold L...., Vid anstäld efterforskning befanns det, att den föogifne Berthold hade försvunnit, sedan han förskit 1ela mobilieren, ända intill bröllopsprssenterna. Poisen efterspanar den djerfve äfventyraren. ROSOR EEE pr RESET HANDELS-UNDERRÄTTELSER.