Aftonbladet – 12 juli 1853, sida 3

ström merendeils sjelt brukade stöpa siaa hagel, men någon gäng köpt dylika i staden. Ett af de utaf doktor Grave ur Mellins arm uttagne hagel förevisades nu af hr Pfeil inför domstolen, och befanrs vara mycket kantigt och synbarligen hemstöpt. Torparen Anders Petter Andersson hade för 2:ne år sedan, kort efter det Källström blifvit frigifven ur häktet sedan han i brist af bevis icke kunnat fällas till ansvar för att från landtbrukaren Miketa hafva stulit 2:ne fär, vid Malmbro sammanträffat med Källström. Derstädes hade Källström yttrat sin förtrytelse mot Mellin derföre att han så ofta lagligt till talade honom. I sällskap på väg från Malmbro och Smälla hade Källström yttrat: Mellin skall:min själ knäppas eller skjutas, ty jag vet den som icke är rädd Tför honoma. Vittnet hade dä utbrustit: Herre Jesus, Ihvad säger du Källström.,: Källström bestred, att Thafva fällt det af vittnet omnämnde uttryck. Å Torparen Jan Olsson hade i April månad detta är Jhaft besök af Källström, som dä yttrat: Mellin förJiöljer mig och nu bar han pälyst auktion ä min byggning, för kronoutskylderna, men jag skall nog försöka att vid tillfälle knäppa honom. Äfven sanningsenligheten af detta vittnesmäl förnekade Källström, under förklarande att han aldrig hystagg till Mellin. Bruksarbetaren Hammarberg hade under pågående vinterting sistl. höst närvarit då Mellin uti arrestrummet uppmanat Källström att erkänna den stöld för hvilken han då var tilltalad, och bland andra hotelser och oqväden mot Mellin, hört Källström yttra till Mellin: kommer jag ut, så om jag råkar dig när eller fjerran, sä skall jag knäppa dig. Att ha fällt lett dylikt uttryck förnekade Källström. Landtbrukaren Joh. Fred. Pettersson berättade att då Källström i Maj mänad sistl. år häktades af Mellin och med fängskjuts for förbi vittnets egendom hade Källström yttrat: jag är oskyldig, men blir jag en gäng fri så kommer jag att klämma efter Mellin. Detta vittnesmål erkändes af Källström, med det tillägg att han med ordet klämma efter endast meoat att anställa ätal mot Mellin för olaga häktande. Drängen Anders Petter Lindroth var inkallad för att, i anledning af hustru Olssons född Ebbesdotter förra rättegångsdagen afgifae vittnesmäl till förmän för Källström, höras huruvida hustru Olssons uppgift om tiden då hon besökte Källström och funnit honom ligga och sofva i sin bostad icke vore sanningsenlig. Hustru Olsson hade uppgifvit att klockan var sex på aftonen eller precist den tid då gerningen föröfvades som Källström legat och sofrit. Lindroth deremot intygade att han som ä gärdet Btraxt invid Källvik varit sysselsatt med arbete noga observerat då hustru Olsson begifvit sig till Källströms byggning, och kort derefter då vittnet kommit hem hade klockan varit sre och ieke såsom Olsson vill göra troligt, sex: Hustru Olsson, hvilken vid förra rättegåvgstillfället beträddes med att genom en lucka till arrestrummet hafva samtalat med Källström innan ransakningen företogs, vidhöll äfven nu oaktadt föreställningar sin mot detta vittnes utsago stridande uppgift om tiden, och förklarade att hon vore tvärsäker. Kyrkovärden Car! Jönsson hade dagen efter sedan skot tet aflossades mot Mellin fått besök at Källström, sora uppmanat Jönsson att vara sig följaktig till prestgården och för kyrkoherden Morenins beklagat sig öfver det utspridda ryktet att Källström skulle vara den som föröfvat illgerningen. Jönsson hade i afsigt att få Källström häktad åtföljt honom till kyrkoherden, hvarest det passerat såsom kyrkoberden redan omtalat. Sedan Jönsson lemnat prestgärden hade han slutligen ett stycke derifrån upphunnit Källström, då de ätföljts fram till det ställe hvarest Källström af fjerdingsman Rosenqvist häktades. På vägen dit hade Källström bland annat yttrat: jag vet att Mellin är min värsta fiende, och att han bär hämnd till mig, men jag ställer hämnden till den högsta domstolen. Lars Olef Larsson och Olof Persson från Sorunda hade körande timmer hit till. staden på vägen nära Kassmyra först hört ett skott aflossas och derefter skrik och jemmerrop, och kort derpå hade Mellin i fall fart kommit äkande och yttrat: Källström har skjutit armen af mig. Vittnena hade af den fasansfulla anblicken af det från Mellin utefter landsvägen forsande blodet blifvit så förskräckte och modfällde att de förlorat all fattning, och tillade på framställd fräga att de icke observerat r.ågon person på vägen. Domstolens ordförande tillkännagaf att han sistl. torsdag ä lasarettet hällit förhör med Mellin, dä han bestämdt vidhällit sin angifvelse att Källström skjutit honom, och dervid tillagt att han uppmanat de båda. Sorundaboer han efter skottets aflossande träffat på vägen, att söka gripa Källström. Larsson och Persson härom tillfrågade förklarade att de vid äsynen af den särade Mellin blifvit så handfallne att de icke riktigt hört hvad Mellin vid den hastiga förbifarten yttrat, men togo bestämdt på sin aflagde ed att han yttrat: Källström har skjutit armen af-mig. Under några ögonblicks uppehåll med ransakningen sökte äklagaren att i de mest bevekande ordalag uppmana Källström till en sanningsenlig bekännelse, men han fortfor att förneka gerningen. Domstolens ordförande sökte derefter äfven att förmå Källström att erkänna brottet, och gjorde honom uppmärksam på att i följd af den redan mot Källström förekomna bevisning, han icke så lätt skulle äterfå sin frihet som de mänga gånger han förut varit häktad; men alla uppmaningar voro förgätves. Hr kronofogden Plomsan, hvilken med särdeles nit uppbjöd alla krafter för att kunna åstadkomma fullständig bevisning mot Källström, yrkade nu ytterligare uppskof med mälet, dels för flere vittnens inkallande, dels för afvaktande af läkares utlåtande om Mellins tillstånd. Kronofogden hade för några dagar sedan af läkarne vid lasarettet erhällit det svar, att ännu icke bestämdt hvarken kan afgöras huruvida Mellins arm mäste amputeras, eller om hans lif i allmänbet kan räddas. Källström bestred allt vidare uppskof oeh yrkade bli ställd ä fri fot. Efter öfverläggning meddelade domstolen det beslut att målet skulle ytterligare förekomma den 30 dennes, och bifölls Källströms begäran att i närvaro af direktören Pfeil få i arrestrummet före sitt äterforslande till länshäktet samtala med sin hustru oeh sina olyckliga 2:n8 minderåriga barn, hvilka vid ransakningen närvarande fingo skäda sin fader fängslad med jernbojor ech kedjor från händer till fötter. — På grund af justitieombudsmannens uppdrag bade l stadsfiskalen de Berg till Rådstufvurätten instämt kaptenen Ekenstjerna, i egenskap af direktör vid Stockholms stads södra kronohäkte, med påstående om ansvar för det kaptenen förvägrat förre vice notarien Franz Sjöberg, under det han derstädes undergick bestraffning af en månads fängelse för brott mot tryckfrihetsförordningen, dels att få till sin broder apotekaren Sjöberg utlemna en skrift angäende Sjöbergs frigifvande ur häktet, på det samma skrift mätte till trycket befordras och dels att till sitt enskilda ombud öfverlemna en till Hofrätten ställd besvärsskrift öfrer Sjöbergs olagliga qvarhållande i fängelset. Dä mälet, som handlägges pä 6:e afd. af Rådstufvurätten, i dag förekom, inställde sig hr de Berg emot kapte-! nen Ekenstjerna, hvarvid -den förra inlemnade dels justitieombudsmannens skriftliga uppdrag för de Berg att hos Rädstufvurätten anhängiggöra och utföra åtalet, och dels ätskilliga andra handlingar. Kapten Ekenstjerna hemställde om domstolen kunde vara behörig att till pröfning upptaga ätalet, dä kaptenen ioch för sin befattniog vid häktetlydde under fängvärdsstyrelsen.. . För Sjöbergs hörande uppsköts mälet tills i dag ätta dagar, den 19 dennes. — Pigan Mathilda Holmgren hade i gär till poliskammaren erhållit kallelse ä sin matmoder mamsell Christina Holmgren, boende i huset 4 40 vid Vesterlänggatan, med yrkande att då mamsell Holmgren lät sin piga svälta och dessutom trakterade benne mer än tillbörligt med stryk, hon-mätte genast med