Aftonbladet – 12 juli 1853, sida 2

odlas der på få ställen, gifver i allmänhet ej hoppl om medelmåttig skörd och på flere ställen synes missväxt gifven. Höstrågen, ortens hufvudsäde, har bättre än hvetet motstätt torkan, men halmen är kort och fin, och axen, äro af mindre längd än i vanliga är. Blomningen som började vid medlet af Juni var vid månadens utgäng ej slutad, hvaraf befaras att mognad ojemnt inträffar och att den så kallade matningen blir opålitlig. På lätt jord eller sandmylla börjar halmen få ljus farg, och om tillräckligt regn ej faller kan detta sädesslag, på sådan jord, troligen ej lemna någon användbar skörd. Skulle gynnsam väderlek inträffa anses enl fjerdedel under medelmåttig skörd af hösträgen vara att päräkna. -Värräg odlas föga, är klen och synes ej kunna lemna half skörd. Korna, blandkora och hafre hade ä bördigare jord ännu vid slutet af Juni grön färg, men äro glesa och ojemna; på mager och torr jord skola dessa säden hafva besymmersamt utseende. Fortfar torkan än längre anses skörden blifva högst ringa. Med ärter, bönor och vicker är förbällandet enahanda. Potater och öfriga rotfrukter hafva jemnt uppkommit, men hafva i saknad af regn ej hunnit sidan utveckling som gifver hopp om god skörd; dock torde förhällandet mycket förbättras om regn snart faller. Höfäångsten synes blifva ovanligt ring.i, säväl ä naturlig äng som igensädd åker, och då den vanliga tiden för slätterna nu år för hand. n, anses ganska stor minskning i höfodertillgången redan gitven. Den antages blifva mycket under medelmåttan. Östra härad räknas äfven till de sädesrikare delarne af länet. Hvete odlas der obetydligt. Hösträg är ortens hufvudsäde. Begge dessa sädesslag hafva i den magra och sandiga jorden lidit betydligt at torkan, men äro deremot vackra ä den starka och sidländta. Å den magra jorden stå dessa säden här och der bruna och förbrända; men om orten hugnas med ymnigare regn, ånses hafren kunna så upphjelpas att den lemnar nägorlunda god afkastning. Potaterna hafva temligen bra motstätt torkan, men äro ännu ej långt komna i växten. Rofvor odlas föga och äro nyligen utsådda. Kälröiterna visa sig ännu temligen lofrvande. Hötångsten blifver, äfven om regn inträffar, längt mindre än under flere föregäende år. Inom Vestra härad odlas hvete högst obetydligt. Höstråg odlas der nästan allmänt, har på nägra stäl len lidit af torka och så kallad rägmask, är gles, men försedd med temligen stora och utbildade ax. Blomningen har väl till det mesta underderföre tjen liga omständigheter försiggätt, men afkastningen mäste det oaktadt -beräknas ej obetydligt under medelmättan. Värråg begagnas mindre än bhöstråg och odlas förnämligast på sandjorden, hari sin mån bättre växt, tätbet och frodighet der ej den starka torkan menligt inverkat. Blomningen harännu ej egt rum, men om ej desto otjenligare omständigheter hädånefter inträfta, saknas ej anledning att af detta säde 5fver hufvud boppas på en medelmättig skörd, ehuru, troligen i följd aftorkan, axen ännu visa sig små. Korn och hafre, af bvilka det förra väl allmänt, ehuru endast i smätt, men den sednare säsom bland ortens hufvudsäden . odlas, hafva på särdeles mänga ställen blifvit af torkan härdt angripna. Ehuru dessa säden i dalar och på för solhettan mindre utsatta trakter visa en någorlunda god växt och man gerna vill hoppas nägon förbättring äfven ä de skadade ställena af det på sednare tiden fallna regnet, lårer medelmåttig afkastniog högst vara att förvänta. Trindsädena hafva ej så mycket lidit af torkan, men äro likväl hindrade i växten. Potater odlas allmänt och hafva temligen god växt. Gräsväxten är på bögländtare trakter nästan borttorkad och ä öfriga trakter någorlunda lofvande. Utsigterna i afseende på fodertillgängen äro bekymmersamma. Inom Östbo härad är höstrågen tunn och klen samf på några ställen förtorkad. Värrågen är nägot bättre och kan upphjelpas om regn snart faller. I anna fall motses dålig skörd. Korn, blandsäd och hafre äro väl uppkomna, men af torkan hindrade i växten och på torrare jordmän nära förtorkade. Potaterna se ännu vackra ut. Gräsväxten anses ej vara en fjerdedel så god som i vanliga är, och betena äro förtorkade. Skulle ej tillräckligt rega snart komma och frost om nätterna fortfara, befaras på sina ställen nära missväxt, men i allmänhet anses skörden blifva mycket under medelmättan. I Vestbo härad synes hösträgen vars tunn och ojemn. Den pä god jord tidigt sådda värrågen är försvarlig, men den på sandmylla och sent sädda kortväxt och nästan bertvissnad. Kornet, dettidigtsädda, försvarligt, men det sent sådda gulnadt. Blandsäden och bafren äro till det mesta borttorkade. Potaterna hafva jemnt och frodigt uppkommit. Gräsväxten är ä torra och kala höjder förbränd samt på löfrikare ängar mindre tät och frodig. Väl hafva ymniga regnskurar i trakten af Jönköpings stad uti dessa dagar fallit, men huru vidt denna oederbörd sträckt sig derom saknas ännu härstädes upplysningar. Resultatet af de förhållanden med ärsväxten, som i berörde mätto blifvit framställda, torde kunna, i allmänhet betraktadt, anses vara att sädesskörden blir under medelmättan. Om rotfrukterna, ehuru för närvarande lofvande, kan något bestämdt omdöme ännu ej afgifvas. Fodertillgängarne synas blifva otillräckliga och höskörden nära missväxt. — Blekinge hushållssällskap hade den 4 d:s sitt årssammanträde i Carlskrona. Ur BlekingePostens redogörelse för detsamma meddela vi följande rörande bränvinsfrågan: Den vigtigaste fråga som förevar var den om att förena sig med andra hushällningssällskaper att i petitionsväg till K. M. uttrycka en cpinion i afseende på behofvet af en förändrad bränvins-lagstiftning. Men nägon allmännare opinion i denna fräga kan man icke ense uttalad vid detta sammanträde, dels emedan det var så föga talrikt bevistadt, ceh dels smedan de få närvarande sinsemellan tycktes vara af mycket olika äsigter. Endast deruti tycktes de närvarandes opinion vara enhällig, att bränvins-öfverflödet istadkommer ett ondt, som behöfver genom kraftiga itgärder hämmas, samt att en sädan åtgärd torde vara en högre beskattning; men vidare i detaljerna som man ej. Nästan samtlige deledamöter af bondeständet, som yttrade sig, tycktes icke vilja medgifva apphäfvande af bränvinsbrännings-rättigbetens priviegii-natur uteslutande för jorden, eller att andra är jordegare äfven mä få densamma utötva; ej heller tycktes de önska något närmande till likhet med norska lagstiftningen, men tycktes deremot vilja t. o. m. hafva förbud för alla ängbrävnerier. Flera possessionater eller ständspersoner, som innehafsa smärre jordegendomar, yttrade alldeles motsatta äsigter, förslarande af egen erfarenhet bränvinsbränningen ingaunda nödvändig, utan snarare skadlig för jordbruket, önskade dess frigifvande och en lag i likhst med den rorska. — Från Fahlun skrifves den 7 dennes: Kopparinvägningen har under förra mänaden uppsätt till ett ovanligt högt belopp, nemligen: 658 skepund. 3 lispund, 5 marker storgrufvekoppar.