Aftonbladet – 9 juli 1853, sida 2

circus8 och ett menageri samt ett slags tivoliartadt upplyst och af flera musikkårer återljudande trädgård — voro alideles öfverfyllda, och det var särdeles för oss ett nytt, avgenämt nöje att blandas med denna tallösa massa; liksom den njutande af allt det glada och sköra, som i tusende gestalter allestädes omsväfvade o0sz. Att rätt högtidligt afsluta festiviteterna hölls sista dagen på en hed, 7 miles utanföre Plymonth, en truppmanöver, till hvars betraktande bland den öfriga folkskaran äfven jag skådelysten skyndade. Uppkrupen på taket af en omnibus befann jsg mig i midten af ett halft dussin de mest humoristiska engelsmän, som icke läto något tillfälle gå sig ur händerna, att åt sin uppsluppet glada sinnesstämning ge de mest lössläppta tyglar, och hvarhelst vi passerade voro vi omgifna af det mest besatta skratt, hurrarop och löjliga åthäfvor — allt på det naturtrognaste sätt förverkligande någon gammal välkänd tafla at Englands muntra, harmlösa folklif. Du ihågkommer utan tvifvel Dickens gladlynta teckning i Pickwick Club af en viss simulacre, och jag ber dig omläsa det tökroliga kapitlet för att erhålla en trogen afbildning af hvad jag här åsåg: en böljande menniskomassa, ngad öfver Jjunghedar, som en skrämd fårskock af de anryckande soldatlinierna, irreguliera smällar af små kanoner i allä väderstreck, en Hopad bärier af ekipager och omnibusar utomkring, och derinom allt virrvarr, stoj och löje. Några andra smärre utfärder längs stranden af deå i Plymouth-bugten utflytande floden