Aftonbladet – 8 juli 1853, sida 3

skyldighet, att till Almroth utbetala inqvarteringsmedlen. I sammanhang härmed har blifvit upplyst, att Almroth under sin tjenstetid säsom sergeant ätnjutit fri bostad inom kasernen, och ryttmästaren grefve Skjöldebrand har förmält, det han trodde sig veta, att de inqvarteringsmedel, som skolat tillfalla Almroth, varit afsedda endast säsom ersättning för möbler, ved och ljus, men att Almroth af ryttmästa ren såsom sqvadronsehef bekommit både ved och ljus, hvilken sistnämnde uppgift dock bestreds af Almroth. (Forts) RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER, — Avgäende det säväli tisdags som i ensdags hällne enskildta polisförhöret med timmermannen Cerl Jonasson, hvilken skäl gen misstänkes hafva ä falska handlingar sökt utbekomma de efter i staden Havana ä ön Cuba i Westindien hitsända arfsmedel, innehåller Dagbladet för i gär följande: Sedan Svenske undersäten mäleriarbetaren Alexander Malmberg den 20 December 1849 aflidit i staden Havanna på ön Cuba i Westindien, samt derstädes efterlemnat en förmögenhet af omkring 4,000 spanska piaster (eller cirka 16,000 rdr svenskt ras), hade svenska konsuln på stället härom underrättat Kongl. Kommersekollegium, hvilken embetsmyndighet, enär Malmbergs arfvingar voro okände, utfärdade allmän kungörelse med underrättelse om dödsfallet, och att den eller de, som enligt lag vore till arf efter Malmberg berättigade, kunde, med företeende af erforderlige bevis öfver ansprökens giltighet, i afseende på arfsmedlens utbekommande vända sig tili den omförmälte konsuln, hvilkens namn vore Nennioger, Tvenne pretendenter hafva också uppifädt. Den ene en handlande i Gefle J. E. Östman och den andre en här i staden boende timmerman, vid namn Carl Jovasson, hvilken sistnämnde, sedan han är 1837 blifvit inom Kronobergs län för förfalskning förklarad ärelös och Xdömd fästningsstraft, antagit namnet Malmberg. Emellan desse personer har vid Rädhusrätter i Gefle rättegäng sedan nägra mänader tillbaka förevarit, rörande bättre rätt till det ifrögavarande arf vet. Till nysspämnde Rädhusrätt hade Carl Jonassen Malmberg, för stt styrka sin rätt, lätit genom ombud irlemna, icke allenast 2:ne utdrag af Bergs församlings, inom Kronobergs län, kyrkobok, utan äfven ett protokoll hället vid Norrvidinge häradsrätt, hvilket protokoll ionefattar vittnesberättelser af ätskillige der i orten boende personer, hvilka intygat attCarl Jo nasson Malmberg verkligen vore broder till och -säledes rätter arfvinge efter den aflidne Alexander Malmberg. Så väl de nämnde kyrkoboksutdragen som äfren häradsrätts-protokoilet hafva likväl befun-: nits vara fullkomligen falska. Carl Jonasson Malmberg, hvilken med anledning häraf blifvit uppsökt och till poliskammaren inkallad, har derstädes erkänt sin brottslighet, med afseende på de företedde falska handlingarnes tillverkande och producerande, inför domstol, hvarföre han i häkte blifvit insait, och kommer ransaknivgen hårom än vidare att fortsättas., Vi ha i gär vid gjord efterfrägan i poliskammaSn Ta NE CE TA hvarmed deasa offentliga angelägenheter föravstaltas och det intresse hvsrmed de omfattas, Det är, särdeles hvad blomsterexpositionerna angå, Gudi vare lof ännu någre gamla gynnare till stophiler, som-äre för sega i sin körlek till det sköna och gagneliga i växtriket, att fattas af den välkända svenska ostadigheten; de vanka ännu kring de små samlingarne, Båsom sorgliga: wainnen från den bättre tid, då denna förening syntes vilja blifva fosterländsk, omfattas såsom en nationens sak, då lif och intresse för densarama. gjorde. sig. gällande inom nästan alla samhällsklasser. Men nu har den bestått och verkat i mera än 20 år, således allt för länge, den är nu förbrukad och utsliten och derföre kan man saklöst låta den dö sin föresatta strådöd. Det findes barmhertighetsinrättningar för orkeslösa utfattiga stackare, men för en dylik anstalt finnes ingen hjelp,intet förbarmande att vänta från en publik, den gagnat och höjt! Dethör till den ökta-vackra konservatismens land och folk att spelavden tacksamma rolen af viljelösa väderflöjlar I Men i Englend är det icke aristokratien, icke vetenskapsmännen endast och yrkesutöfvarne, inget särgkildt skrå, gom föranstaltar, njuter och använder till sin nytta dylika förevisningar, Det är folketi den vidsträcktaste, herrligaste meningen man der finner församlad i klump; det är en folkets angelägenhet, som der erkännes såsom sådan öfver land och stad. Lanudtbrukaren — både den stora magnaten och den obetydligare bonden —lemnar sina-tegar och sin hydda att skynda till ett ställe, der ban har att lära buru han skall förbättra bådadera; vetenskapsmännen par preference ila dit att fröjdas åt de storartade resultater det spekulerande och inventerande menniskosnillet vunnit, köpmannen och yrkesmannen äro ej borta, ty de vilja äfven de ge