Aftonbladet – 8 juli 1853, sida 2

Ty oaktadt af de engelska städer jag sett — och de äro ty värr visserligen icke legio — denna med rätta eröfrar priset såsom den täckaste, eger den dock egentligen ingenting för sig enkom egendomligt att särskildt framhbållas. Den är en ytterst vidlyftig samling af mer eller mindre eleganta och komfortabla hus länga för det mesta reguliera gator; den äger väl ej många men dock ganska utmärkta öppna platser, kyrkor och publika hus; dess hoteller men framför allt dess talrika butiker gifva föga efter jättehufvudstadecs — och för oss, eller åtminstone mig, var det nu, så der med ens förflyttad från naturtillståndets eller åtminstone koloniallifvets enklare förhållanden, lika njutningsfuilt som, jag vågar säga det, lärorikt, att flanera omkring och liksom enfalden från landet, gapa på allt det underbara och charmanta söm här allestädes utbreddes, läckra och retande profbitar på den höjd af fulländning, hvartill europeisk civilisation, eller, om man hellre så vill, europeisk lyx (på det hela taget bra synonyma ord!) redan hunnit framskrida, i Är Plymouth-i sin hvardagsdrägt angenäm att se och finner man sig väl vid att genomvandra dess gator — jag framhåller af dem särskildt Union street, George street och Old Town street — och skulle den under hvad förhållanden som helst för oss ega ett högt och dyrbart intresse, såsom. den första försmaaken -af hemlandets — jag menar i stort: Europas — njutningar, huru mycket mera kulle detta vara förhållandet under de alldees exceptionella tidsomständigheter, hvarå vil vesökte densamma. Dagen i ända, från morgon till afton, klinsade kyrkklockorna samman sina helgdagsto1er (här mera variabla än hemma), från nästan wvarje hus nedhängde vimplar och flaggor, lels tillhörande verldens alla nationer och dels