Aftonbladet – 8 juli 1853, sida 1

LTOGEROLA. der 8 Juli. Vi hafva redan så många gånger hört, och vänta ännu så många gånger få höra upprevas det påståendet, att det parti här i landet, iom önskar ett genomförande af skolreformen den en gång at Konung och Ständer gemenamt fastställda riktningen, endast arbetar på tt förstöra och alldeles utrota den gamla klasiska bidningen, hvilken i värt fädernesland, och i följd af värt gamla skolväserde, förmenat vara särdeles förträfflig och grundlig, att vi hafva trott det löna mödan att säga ett par ord om denna bildning, innsn frågani sin ailmännelighet, hvilken nu efter statsrådet Reuterlahls hemkomst snart förmodas förekomma ill slutligt afgörande, ännu en gång uppväcker, den sedan någon tid hvilande tidningsliskussionen.. Det reaktionära partietiskolfrågan kan svärigen mot sina vedereakare framkasia en mera ogrundad och orättvis beskyllning, än att dessa skulle hata eiler åsidosätta den klassiska bildningen, då de ifra, för att insätta den allmänt medborgerliga isina naturliga rättigheter. Tvärtom blir det af. en förnuftig skolreglering en gifven följd, att de klassiska studierna unna med verklig håg. och allvar bedrifvas, om ock af eltfärre antal än hittills, men af alla gom verkligt. behöfva dem, på ett nyttigt och genomgripande sätt. Vi tänka mycket högt om : en: verkligt klassisk bildning. Vi bafva sett den -hemmastadd; lefvandeoch fruktbärande hos verldens mest praktiska folk. Både i England och: Nordamerikas Förenta stater är så att säga hela den bildade befolkningen :genomträngd af en klassisk anda. Vi hafva mer än en gång sett den anglosaxiske köpmanren: på sina affärsresor tördjupa sig i sin Tacitus, sin Horatius. eller Thucydideg. Både i Englands-och Amerikas skolor bedrifves den klassiska undervisningen med särdeleg allvar, oebh det är ingenting ovanligt att bland -deras äldre elever träffa dem, som med korrekthet och elegans uttrycka sig på både latin och grekiska, och äfven på båda dessa språk sammansätta ganska oförvitliga verser. Men deita är en småisak i jemförelse med der djupa fattning af antikens grundväsende, som framför alla andra nationer utmärker Englands lärde. Vi påminna i detta afseende blott om Gibbon, eller för att hålla oss till aldra nyaste tider, om Grote-och, Merivale.. Ty hvem af samtiden har förstått Grekland och Rom bättre än dessa båda? Och detta kommer otvifvelaktigt deraf, att ungdomen i dessa länder mindre uteslutande qväljes med toma förmexcerciser i latinska grammatikan och slipper, att från morgon till gväll höra eviga predikningar. om, den klassiska lärdomens allena saliggörende beskaffenhet. I stället inguper den från de törsta åren kärlek för fäderneslandet och samhällsinrättningen, som den tidigt lärer sig förstå och intressera Big för. Med sinnet såtunda väckt för den konkreta verkligheten närmast omkring sig, för kommunen och desg angeläsenheter, och slutligen för det stora fäderneslandet och dess politiskt-parlamentariska lif, har den mogaande ynglingen ingen svårighet att lefva sig in i de små grekiska staternas och det stora verldsherrskande Roms historia, göra sig i ground förtrolig red sinnelaget hos deras store män, andan i deras krigsbragder, liksom i derss snilleverk, och liksom på lek och utan omåttlig tidauppoffring tillegna sig de tucgorbål hvarpå de tänkt och skrifvit. Storheten och fruktbarheten uti engelsmäns och amerikanares klassiska bildning ligger utsn tvifvel deri, att de tidigt få lära sig se och uppfatta den nu lefvande verlden, och derigenora vänjas, och nästan tvingas, att äfven se och uppfatta sambällstillstånden som rädde för årtusenden tillbaka såsom cn frisk och lefvande verklighet. Huru ör det med oss? Vid ätta eller nio års ålder sätter man vanligen en latinsk grammatika i barnets händer, lärer det att tanklöst