Aftonbladet – 4 juli 1853, sida 2

wa RNA MOSSE BRA A NARE KP i Wexjö af J. Bolin utgifna Beskrining öfver Nordamerikas förenta staters, att den, hvad. de norska kolonierna i Wisconsin angår, har mycket föråldrade och oriktiga uppgifter, eburu hela skriften synes vittna om mycken flit och sorgfällighet. UTRIKES. Vi ha i dag erhållit utländska blad med underrättelser från London af den 27, från Paris och Brissel den 28, Berlin af den 29 och från Hamburg af den 30 Juni. I afseend2 på de orientaliska angelägenheterna bringa de inga nyheter af mera framstående vigt. Journal des Debats, har nyheter från Konstantinopel till och med den 13 Juni och meddelar in extenso brefvet från Nesselrode eller det ryska ultimatissimum; den vigtigaste strofen deri är följande: Kejsaren, min herre, har underrättat mig, att furst Menschikoff, efter tre månaders vistande i Konstantinopel, måst lemna denna stad, utan att erhålla de garantier som han fordrade för upprätthållande af den grekiska kyrkans rättigheter och privilegier: Kejsaren betraktar Portens vägran såsom en brist på allvarligt öfvervägande af förhållandena, säsom en förnärmelse mot hans person. I sin omsorg för ottomaniska rikete upprätthållande uppmanar han Porten att ännu en gång besinna da olyckliga följderna af en vägran, för hvilka den ensam skille ådraga sig ansvaret; han beviljar nu ett uppskof, det sista, på åtta dagar. Efter förloppet af denna termin skola de ryska trupperna öfverskrida gränsen, men icke för att föra krig, utan blott för att af sultanen erhålla de medgifvanden, som han nekat att lemna på vänskaplig väg. Grefve v. Nesselrode hoppas emellertid ati Porten, då den bättre besinnar sig, skall ge efter innan kejsaren ser sig nödsakad att använda medel som stå i strid med hans känstor för sultan Abdul! Meschid, men till hvil-. as användande hans.och hans folks samvete tvingar Eonom. Om Portens svar innehåller äfven Joutnal des Dåebata några närmare antydningar, öfverensstämmsande med hvad vi förut efter underrättelser över Triest meddelat. Näåmnde blad siger, att Ryssland nu icke kan förete det ringaste skäl för ett krig, då genora den sednaste firmanen allt hvad Ryssland begär, och ännu mera, blifvit beviljadt, och sultanen offentligen och inför alla verldens makter öfvertagit förbindelsen att bevara de särskilda konfessioneraa iett fullt och ostördt åtöjutande af sina friheter och privilegier. Från Moldeu skrifves den 17, att ea kurir från Petersburg ankommit till Jassy och efter två timmars uppehåll i dervarande ryska konsulatet skyndat till Bucharest. Han skall ha medfört följande underrättelser: Antager icke Porten det ryska ultimatissimum, så skola tre ryska armåkårer inrycka i Moldau och Wallachiet och besätta dessa linder ända till Donau, som skall hermetiskt spärras. Kejsarens fedan färdigtryckta manifest skall då offentliggöras, innehållande en försäkran att ockupationen icke afser något införlifvande med Ryssland, utan blott att tvinga Porten att gå in på Rysslands fordringar. I Jassy är mao så vises derpå att ryssarne snart ekola inmarschera, att man redan bildat en krigssektioa under inrikesministeren och utnämnt de embetsmän som skola mottaga ryssarne vid gränsen. Franska blad meddela ett rykte, att hertiginnan af Leuchtenberg, som för närvarande uppehåller sig vid Rhen, fått i uppdrag att gifva bestämda försäkringar om sin faders, kejsar Nikolai fredliga afsigter. Korrespondenter från Wien tala om en tilltagande rörelse i de sydslaviska länderna. Den härrör emellertid icke af ryska sycpatier och går ej ut på att understödja Menschikoff; tvertom skola de vara riktade mot denne och innebära tydliga manifestationer till förmån för Porten. Från Athen klagas öfver den censur, som turkiska regeringen utöfvar öfver de tidningar från Grekland, som på något sätt vidröra den orientaliska frågan. Monitören meddelar ett dekret, genom hvilket vice-amiral Bruat utvämnes till öfverbefölbafvare och kontreamirslen Charner till andre kommenderande på evolutionseskadern i Atläntiska hafvet. Denna egkader består at de linieskepp och ångfregatter som utrustats i Brest och Cherbourg. Uti en i öfrigt mycker fredlig artikel anmärker ,Constitutiopnel, at Frankrike, såsom ställningen fordrar, bålier sig rustadt för alla möjliga händelser. Ty ehuru ran nu har bopp om en diplomatisk lösning af ktridigbeterna, så här man dock ännu icke någon visshet derom, och om än ryska kejsaren icke vidtagit några militäriska åtgärder, så har han dock icke inställt sins rustningar. Frankrike och England böra derföre tillevidare icke heller förändra sin hällniog. ju VREPETA Natioriales förutsäger att den turkisk-ryska frågan på det sätt kommer att lösas, ätt divanen afger en sådan no: som Ryssland fordrat, men dock först sedan Ryssland förbundit sig att derpå afgifva ett svar, som lugnar Turkiet för de farhågor hvartill åtskilliga aft uttrycken i noten kunna gfra anJledaing. Detta svar skulle divanen förbehålla sig att på förband få sig meddeladt. I Långt mer oroande än orientaliska frågan verkar för öfrigt på regering och allmänhet de nästan från ella proviuser ingående ogynasamma underrättelserna om utsigterna för Igkörded. I Det omtalas ryktesvis att en summa af sex millioner fr. kommer att användas för att tillfredeatälla en del af dean språk som framstäldts på grund af Napoleons testamente. Hertigen och hertiginnan af Alba, kejsarinnans svåger och syster, hade anländt till Paris. Af den nyligen utkomta Almsnach impårial för 1853 fidner man ätt kejsarinnan är