Aftonbladet – 2 juli 1853, sida 3

ittning; men fransyske amiralen Suffren slog len vid Cap-Verdöarne, och då engelsmännen ) år sednare ville fredligt tillbyta sig etablissementet mot några faktorier på Koromandels kust, förhindrades äfven detta af de afundsjuka fransmännen. Då sedermera, efter utoröttet af den första stora fransyska revolusonen Holland såsom en republik ställt sig under tricolorens skydd, ärnade Frankrike i gin ar besätta och bemäktiga sig Cap; men prinsen af Oranien, hvilken såsom flykting då uppevöll sig i England, afträdde formligen kolosen åt denna stormagt, och detta gaf Engand anledning att sända en flotta och trupper ill False Bay, medelst hvilka eröfringen egde um. Vid denna tid skakades kolonien af lerfaldiga inre oroligheter. Der hade bildat ig diverse partier, hvaraf ett ville proklamera andet fritt, ett annat fortfarande blifva molerlandet troget, ett tredje ansluta sig till nå. son främmande magt; slafvarne hotade dessatom med en gräslig revolt, och 1799 lyckasles det de kring Alzoa Bay bosatte hollänJare (Boer allmänt kallade) attiförening med saffrerna tillställa ett ordentligt uppror. Den ya engelska guvernören Macartney förmådde lock genom fasthet och klokhet bekämpa och illintetgöra alla dessa oredor. Freden i Amiens 1802 återgaf Capkolonien visserligen åt sina gamla herrar, men omedelbart derefter ditsände England en flotta och 6000 man, hvarmed den ånyo eröfrades, tills ändtligen unirersalfreden 1815 tillerkände dem den trygsade besittningen deraf. (Forts.)