Aftonbladet – 1 juli 1853, sida 3

darhusets utmärktaste medlemmar röstat och handla i liberal riktning. De ha kunnat detta, emedan d ej varit bundne af någon välmanskär eller af någo aftönt fullmäl skap; men männe väl alla dessa skulle äfven om de invaldes, hafva mod och kraft att, ehurt aflönte fullmäktige, uppträda fullt sjelfständigt? Men adeln skulle uppspädas med 15 ofrälse, valde af ägare och fideikommiss-innehafvare afimantalsat jord, hvilka på grund af kongl. fullmakt innehafvs elier innebaft tjenst på stat. Alltsä, en femtedel a ledamöterna skulle i nåder få vara ofrälse! Man skulle dock bra litet känna menniskor och förhällanden för att icke inse att en så beskaffad koncession mera skulle förstärka än försvaga adels-partiet. Presteståndet skulle, enligt förslaget, utgöras af 75 riksdagsmän, hvaraf 60 valde af prester, som i kyrkans tjenst innehafva ordinarie beställnings, samt 15 af vvid de offentliga läroverken anstälde lärare och tjenstemän, som, för sina beställningar, presterlig befordringsrätt äga, (d. v. s-som äga extra ansökningsrätt till regala pastorater), universitets-lärare. m. fl. Det är sannolikt att ständet skulle vinna mycket genom skolmännens tillkomst, oaktadt inskränkningar; — såvida icke eljest den ännu obekanta ständsordningen bestämmer valsätt och rösträtt så att lekmän aen bland konsistoriernas ledamöter blifva. de som bestämma skolmännens, och prelaterna uteslutande presternas val, mot hvilket ingen säkerhet finnes, Mer om man jemför detta presteständ med vårt nuvarande, sädant det enligt gällande grundlag kan vara, så ä vinsten på förändringen för folket ingen, men förlu sten gifven. Redan nu har i presteståndet en icke obetydlig liberal minoritet vid riksdagarne upprätt hållit, om icke riksdagsståndets så dock presterskapet: anseende , och denna minoritet skulle, förstärkt af 12 komministrar (komministrarne kunna skicka 13 full. mäktige, men sända vanligen blott 1), lätt kunna blifva majoritet. Komministrarne och i allmänhe medlemmarne af det lägre presterskapet, hvilka stå i mera jemn beröring med det folk derutur de utgått lyssna till och dela folkets önskningar och bebof mera än man af biskopar och biskopskandidater kan vänta Att de nu ej sända. fullmäktige — med undantag aj Stockholms komministrar — kommer hufvudsakligasi deraf att de, såsom gemenligen klent lönte, sky de dryga riksdags-kostnaderna. Det behöfdes kanske ej mera än att nägra fosterlandsvänner i hvarje stifi sammansköto medel till dessa kostnader — ett bäde lofligt och lagligt medel, hvilket gerna kunde öpps vidtagas — för att sedan vid en stundande riksdag förstärka den liberala sidan i presteständet med ytter. ligare 12 komministrar. Tager man härjemte i be räkning att universiteterna kunna sända hvartdera 2 riksdagsmän; i stället för att de vanligen skicka blott 1, och att i val härtill äfven yngre akademiska lärar: och docenter deltaga, sä mäste man medgifra at: presteständet, efter nu gällande författningar, kan och skall blifva mera tillgäogligt för folkets önskningar och bebof, än någonsin ett efter det hvilande förslaset sammansatt presteständ ens på mansäldrar kan intagas blifva. : Deremot :är det visserligen möjligt, ja kanske till och med: sannolikt, att borgareståndet skall, enligt dei vilande förslaget, blifva bättre sammansatt än det nuvarande — sävida eljest icke den ordning, hvilken af ständet antagen och af Konungen gillad och faststäld varder., och hvilken äger att bestämma sätte eh grunderna för valförrättningen, kommer att göra detta så att endast nögra få rika afgöra valen, mot vilken möjlighet ingen den ringaste garanti finnes i sjelfva den föreslagna riksdagsordningen. — Äfven bondeståndet skulle mähända vinna iökad sakkännedom, om ock ej i fosterländskt sinnelag, på den i förslagets 15.4 stadgade sammansättning; — ehuru äfven här rinstens storlek är ganska problematisk, helst om man oesinnar att det inflytande, som redan nu flerestädes f presterskap, kronobetjente och domare vid valen nom boadeständet utöfvas, skulle på mer än ett ställe vinna förstärkning genom fideikommiss-innehafrare och andra nya elemehbter. — Men om äfven såsom otvifvelaktigt antages att borgareoch bondeständ skulle blifva, ej blott lika liberala som hittills, utar ännu mera, samt dertill utrustade med ännu större sakkännedom och förmåga; så hjelper allt detta föga eller intet, enär dessa ständs inflytande aldrig, enligt len föreslagna lagen, kan stegras i jemnhöjd med len ökade makt som detta förslag onekligen tillägger ideln och prelaterna. Talaren ville gerna medgifva de ganska stora föreräden som det nya förslaget i fråga om riksdagens rganisation, det gemensamma sammanträdet till riks vämd, arbetssättet och machineriet har framför nu sällande författning. Men skuggsidorna äro alltför fvervägande. Särdeles betänkligt måste synas, att i la frågor som angå beloppet af statsreglering och bevillning, eller bankens och riksgäldskontorets förvaltning, inkomster och utgifter, eller andra frögor, hvilka, till följd af förut fattade beslut icke kunna förfalla, skall, derest frägan ej 1 riksnämden afgöes med en pluralitet som utgör minst trä tredjedear af de röstandes antal, frågan hänskjutas till stånlen, samt, i fall två stånd stanna emot två, det beslu wari riksnämdens enkla pluralitet stannat, gälla såsom iksens ständers. Hvilken makt vore ej härigenom agd i händerna på det mera handterliga och mera lisciplinerade parti, som representeras af adel och relater! Och hvilken lätthet att, i anslagsfrägor, kära breda remmar af andras läder! Dä till alla nu anförde betänkligheter, kommer len förut päpekade, uti de ännu ouppgjorda ständsrdningarnev, sä mäste hvar och en opartisk svensk nan kunna inse, att det hvilande förslaget är vida ner betänkligt och farligt, än nägonsin nu gällande tändsförfattning, samt så försätligt stäldt, att man oro frestad tro, att de; som uppgjort detsamma, sjelfve ) haft stort allvar med dess antagande. Vid en jemörelse med vår nuvarande författning, visar sig nemigen att detta förslag, långt ifrån att i det hela vara vättre och erbjuda större garantier för en fredlig utreckling och lösning af reform-frågorna, tvärtom, uppvöjdt till grundlag, efter all mensklig beräkning skulle ramkalla ett statsskick, hvilket ej kunde på laglig äg förbättras: eller hjelpas, utan förr eller senare kulle framkalla en revolution med alla dess vådor. (Forts. Mode-bulletin. Paris i Juni 1853. Man har denna vinter så mvcket talat om och