Aftonbladet – 1 juli 1853, sida 3

insamlat af dess möt låglandet märkbart risare vegetationgalster, återkom jag sent på 1vällen till stadencoch återfor efter diverse små äfventyr till Mariadal, De påföljande dagarne egde, ett ledsamt aforott rum i den förut vackra och varma vä lerleken. Täta och ibållande regnskurar och en temligen kännbar kyla gjörde dem ruskiga, och som intet annat af nytta derunder kunde företagas, aflade jag ett besök på det ungefär midt emellan Capstaden och Simonstaden beägna ryktbara Constantia. Jag har redan flera gånger omnämnt, att pakom Taftelberget löper en bergkedja ända it till Goda Hoppsudden rakt i söder. Unsefär på midten är denna af storartade toppar ullsatta ås liksom nedtryckt. På sluttningen wf denna lägre bergrygg ligga de särskilda platserna, som bära det gemensamma namnet Jonstantia och nedanföre sträcker sig den vida slätten, först igenvuxen af täta buskar, och sednare, ut emot Falee-Bay, öfverhöljd af lygsandsdrifvor och ett par vatilensamlingar. Mitt besök gällde först det ursprungliga Constantia, källadt Great Constantia. Efter vit hafva passerat den lilla täcka köpingen Wynberg och sedermera den någorlunda skogklädda sluttnlögen längte bort, genomåker nan en väldig ekalld och befinner sig snart ramför det-i gammal holländsk stil uppförda torps-de-logis, bakom hvilket ligga magasirerna för de beryktade vinerna. Jag motogs särdeles gästfritt af egaren, hr Cloete, nfördes till vinfaten, der de lågo längs vägsarne af ett rymligt rum, samt bjöds att smaka