Aftonbladet – 1 juli 1853, sida 2

och Proteze, derom kan bilda sig ettungefärligt begrepp. Kring Sidney var jag för ett halft år sedan i tillfälle att skåda och beundra en vegetation, som med denna eger mycken öfverensstämmelse. Först i skymningen — om någon sådan här kan sägas finnas, der den svarta natten omedelbart och plötsligt fördrifver den strålande dagen —anlände vi till den lilla staden Stellenbosch, och de tvenne påföljande dagarne qvarstannade jag här, för attidess närliggande höga berg uppsöka hvad årstiden ännu kunde förete af blommande växter. Staden är så gammal som sedan 1681; den fick sitt namn af grundläggaren, den holländske guvernören Stellen och hans fru Bosch. Den eger 6 med kolossala åldriga ekar å ömse sidor planterade gator, hvilka vinkelrätt afskära hvarandra och således bilda stora qvarter, hvilkas tomter för det mesta upptagas af trädgårdar och rymliga vinodlisgar, Genom dessa chaussåer, hvarå busen ligga gömda ungefär som kokta kräftor i dill (för att nyttja en Upsalaliknelse) och genom dessa trädgårdar, har den ett slags täcktlandtligt utseende, som gör att man väl känner sig trifvas der, och att Stellenbosch följaktligen blifvit en älskningsort för Caps njutningslystna befolkning, dit man gör täta utflygter att rekreera sig — verkliga tours-de-plaisir. Husen ega detta gammalmodiga holländska utseende, som omedelbart tyder på lugn förnöjsamhet och hemfrid, och SRA som nästan uteslutande består af gamla holländska familjer, uppgår till ungefär 4000. Ett par rätt