Aftonbladet – 1 juli 1853, sida 2

spetsar, på hvilka vintertiden snö lärer lägga sig, men som nu syntes helt gråa och kala. Vidsträckta högslätter och trånga dalar blandade sig deremellan -och gäfvo det hela utseendet af ett kuperadt och någorlunda romantiskt fjell-land, med den skillnaden likväl, att ingenstädes syntes spår till några mot den öfriga kalheten afbrytande skogar eller gröna slätter. Framföre, längst bort, låg hela den klippfulla halfön, som lik en smal och spetsig triangel drager sig från Capstaden långt ut i hafvet mot söder. Basen utgöres af den runda Table Bay och derinvid liggande bergmur, der Taffelberget står som en väldig fjellborg, med sina tvenne gigantiska skyllerkurar (Djefvulsberget och Lejonhufvudet) på hvar gin sida, och härifrån sträcker bergsryggen sig åt söder ända till spetsen, som bildas af den allbekantaGoda Hoppsudden. Halfva venstra sidan af denna halfö sköljes af False-Bays vågor, en bred och djup vik, hvars båda, öster och vester, stränder äro fullsatta med höga, branta bergmassor, och hvars inre strand är likasom Taffelvikens låg och sandig. Mellan dessa tvenne stora hafsvikar, False-Bay och Table-Bay, är liksom ett smalt (likvisst vid pass 20 engelska mil bredt) näs, och från den bergsamling som danas af Taffelbergets system ända intill bergen vid Stellenbosch och långt bort i öster öfverblickar man intet an-nat än en enda snart sagdt omätlig slätt, hvilken jag nyss passerat på min omnibusfärd, der flygsanden ligger såsom i höga och breda drifvor och derifrån allt det leende och blommande lifvet, nu åtminstone, syntes bannlyst.