Aftonbladet – 30 juni 1853, sida 2

Midtemot uppe i staden sträcka sig barackerna för här stationerade regementer , bör liksom öfverallt i engelska kolonierna särdeles prydligt och ändamälsenligt konstruerade. Tullhuset och andra liknande inrättningar befinna sig likaledes i närheten af nyssnämnde eaplanad, hvars öfriga sidor upptagas af praktfulla hoteller och eleganta butiker. Ty af det sednare slaget finnes här ett oändligt antel. flvarje rum i bottenvåningen är väl icke inredt till en bandelsbod, men de äro dock talrika nog att antyda en frisk lifiighet i all slags köpenskap. Allt hvad Europa producerar, finner man här hopadt, ehuru naturligtvis, till följe af betungande tullafgifter och högra skatter, ofta nog till ett ganska högt pris. Här cirkulerar nu en folkskara, hvars antul icke så synnerligen understiger Stockholms, och på hvars sammansättning det är sördeles intressant att aktgifva. Europeer röra sig gående, ridande eller åkande i eleganta vagnar, 1 allt yttre liknande hvad de äro hemma, ehuru litet mera Jlätt klädda, med afseende på det heta klimatet fordringar. Äkta negrer, och negrer af kaffrisk och hottentottisk blandning, ses uppträda som tjeasre, arbetare eller fördrifvare, alla med sin svarta kropp, ulliga här och framstående anletadrag utmärkande sig från de andre. En ren hottentott lärer man numera icke kunna få se, så utrotad synes stammen vara; och kaffrerna hafva maturliztvis under krigsperioden lemnat fiendens hufvudstad och dragit sig tillbaka till sina kämpande bröder. Malajer och Indier sälla sig härtill. Men med allt detta har dock Capstaden icke att uppvisa en sådan blandning af olika menniskoracer, som Singapore, Batavia eller andra Indiens större bandelsstäder, och har man sett dessa förut, så är det likasom man här knappt bemärkte