Aftonbladet – 29 juni 1853, sida 3

sate åkållaren Freden vid namn Pettersson sskritvet bref; hvari Wurst uppmanar Pettersson att skaffa sig en ryckel, psssande till täset för Starcks nattsäck, samt ur enderuti förvarad portfölj uttaga ett papper med sigill och skicka detta ät Wurst under uppgifven adrbss i Abo samt för öfrigt om den åtgärden iakttaga tystnsd. Detta papper med sigilluppgaf Starck vara en af honom utfärdad revers ä 1500: rdr: bko, hvarå han icke uppburit nögon valtta, och Wurstierkände att han skrifvit det företedda brefvet med uppmaningen till Pettersson att medelst falsk nyckels begagnande sätta sig i besittning af och tillsända W. samma revers. : j Bolin yttrade, att han koppades det polismästaren och alla skulle af blotta stiliseringen af Wursts skrift idna att saken blott vore ett försök -att chikanera, och. yrkade för skriftens innehåll ansvar ä Wurst eller: skriftens författare; hvarjemte Bolin berättade, hurusom han af löjtnant Starck blifvit -anmodad att utfordra dennes. saker, derom underrättat polismöstaren och:i närvaro af 2:ne vederbörligen beordrade öfrerpoliskonstaplar desamma äfven från Gödecke uttagit, samt genast; utan att dermed taga nägon vidare befattning, afsändt dem till Starck med Dreijers dräng. När Wurst hörde att han kunde komma till ansvar för skriften, sökte han urskulda sig med att han sjelf icke förstod svenska spräket och att förre vice notarien Franz Sjöberg författat den ät honom, men po lismästaren ville endast ha med Wurst att skaffa säsom den der sjelf. undertecknat och inlemnat skriften. Starck förklarade att: han genast bekommit alla de af Bolia från Gödecke -afhemtade effekternae, och Dreijer, hvilken endast närvarit såsom vittne vid sakernas aftemtande, blef icke ensvidare hörd i saken än att han fick styrka sanningen af Bolins uppgifter. Bolin yrkade passförbud för Wurst äfvensom inkallande af smädeskriftens uppgifne författare, men br polismästaren ansåg sig ännu icke dertill kunna lemna bifall, utan uppsköts målet till om lördag.