Aftonbladet – 29 juni 1853, sida 2

nan anti-slafveri-idgerna gjorde sig gällande I Dittills hade alla plantager drifvits med sla Ivar från Afrika, som stodo i mycket högt pri och i allmänhet skola hafva behandlats me Isynnerlig mensklighet och omvårdnad, trot allt hvad Bernardin de S:t Pierre förmäler ot motsatsen. Men allt slafveri afskaffades på ö af engelsmännen; jordegarne, ehuru de erhöll ganska rundelig ersättning, stodo dock uta arbetare för sina fält, måste för vanpris sälj sina possessioner, och många voro de famil jer, förut välmående och lyckliga på Mauri tius, som antingen ruinerades eller ock nöd gades emigrera till andra platser. I denna deras nöd togs såsom palliativ der utvägen att inskaffa s. k. Malabarer, infödingar från Hindostan och angränsande trakter Sådana kommo, men förmåddes ej dertill utar mot. en särdeles hög lön. Då egendomsegarne. af hvilka hvar och en ofta håller ett par dus: sin, ja ända till hundradetals sådana arbetare på plantagerna, måste betala hvarje sådan 12 till 20 dollars i månaden, utora kläder, föda och husrum, så sågo sig desse snart efter några års tjenst i besittning af ett betydligt kapital, med hvilket de kunde börja föra ett sorgfritt, lustigt och gladt lefverne. Detta förde snart till utsväfningar och laster. Sambandet mellan husbönder och tjenare blef allt lösare, de sednares inflytande på koionien allt förderfligare; och då i denna stund på ön finnas ej färre än 78,000 indianer, af hvilka en 2) ringa del ligger den öfriga befolkningen till ast och likt ett frätsår utbreder oredlighet och wselhet, så se de infödda kreolerha i detta peklagliga förhållande, likasom i styrelsefornernas brist på liberalitet, i jordbrukets ringa vefordran, i tungan på hvarje förvärfsamt föetag, och i flera andra omständigheter, skäl ill att vara missnöjda med sina engelska herar. I staden umgås ej engelsmän och fransnän; och kreolerna undvika, så vidt möjligt r, all beröring med de förra, Pålandet går let ungefar till. som när vargen anfaller en ästflock; dessa sluta sig tätt tillsammans och lå bakut. Visserligen hörde iag dem som