Aftonbladet – 29 juni 1853, sida 2

Article Image
af 61,661 . Utgifterna äro nemligen til löner, pensioner, inrättningar m. m. 259,72; , och direkta inkomsterna under diverse ru briker 321,389 . För att åstadkomma detta synes det likväl såsom hade man på ett no; J oförsvarligt sätt nedtryckt all rörelse genom pålagor och skatter. Jag har redan anfört huru mycket krögarne på landet få betala; detta må kunna försvaras, om nykterhet derigenom befordras. Men man skattar äfver för åkdon, hästar, hundar och allt möjligt. För användandet af en inflyttad tjenare betalag första året 20 sh. och hvarje efterföljande år 10 sh. — En fördel är dock här med utgifterna, huru dryga de än äro: afgifterna till kyrka, läkare, advokat, begrafningar, giftermål, hvarje rättsförhandling o. s. v. äro alla genom en tariff laghgen bestämda; och allt skinneri och godtycke, som annorstädes i dessa afseenden florerar, är här bannlyst. Statsreligionen är naturligtvis den episkopala, men folkets och populstionens i allmänhet är den katolska, administrerad af en romersk biskop. Som ön nästan uteslutande producerar socker (der finnas 630 sockerplantager, af hvilka 370 egande sockerqvarnar, 260 utan), är naturligt att handeln ej skall vara på något sätt öfverdrifvet liflig. Tullinkomsterna för 1851 uppgingo till ett värde af 40,133 för export och 55,676 för import. Man kan häraf se, att tullafgifterna ingalunda äro lindriga, fastän från hvarje dylik tunga allt hvad till lifsmedel och odling, i detta ords dubbla bemärselse hörer, är befriadt. Derför herrska också Port Louis öfverdrifna priser på nästan all ing, och man erfar der ej allenast att man är vå en engelsk plats, utan ännu mera att man vefinner sig i en engelsk koloni. Sinnesstämningen och andan på ön är, huru ngelsmännen än bära sig åt, fortfarande franysk; och ända till 1848 var det fransyska pråket det offentliga vid alla domstelar. Ännu dag är det hvardagsspråket, ehuru de flesta Port Louis boende äfven bjelpligt uttrycka ig på engelska. När engelsmännen togo Mauritius i besittning, dröjde det ej länge in

29 juni 1853, sida 2

Thumbnail