Aftonbladet – 29 juni 1853, sida 2

jär torr och bladen börja här o ch der falla af träden; termometern nedgår till 709 och baJrometern har nu sitt maximum (309 30!). Under sådana omständigheter var det med Jen viss fruktan vi gingo till Mauritius. Lyckligtvis blefvo vi dock förskonade från några andra väderleksfenomener, än förfärliga slagregn, som hvarenda dag straxt på eftermiddagen inorma en timma förvandlade stadens gator till kanaler och parkerna till sjöar. Snart bröt dock solen fram, och blott få minuter behöfdes att återställa allt i sitt förra städade skick. Vi afseglade middagstiden den 18 Mars, och hade påföljande dagen Bourbon till vester om ost med dess ofantligt höga berg, hvilkas Jemnlike jag ännu icke skådat, om ej Cordillerernanedanför Chimborazo, sedda från Guayaquil. Resan fram emot Afrika gick väl och utan att förete något anmärkningsvärdt att omtala. Först komne i närheten af sydkusten vid Algoa Bay, hade vi ett par dagar en allvarsam känning af hvad sjömannen i dessa farvatten så ofta får erfara och som gjort dem så fruktansvärdt beryktade. Snart inträdde dock ett angenämare lugn, och först i går, då vi dubblerade stormarnes udden, börjades en tillstymmelse till den vanliga oroligheten. Det ville dock icke blifva något af, och fregatten kunde sent på qvällen fälla sitt ankare i Jogel Bay. — Nu intet mera förr än vi hinna Europa! TOLFTE BREFVET. Plymouth den 9 Juni 1853. nnehäll: Glädje vid äterkomsten till Europa — utsigt af Capstaden och dess närmaste omgifningar — Goda Hoppsudden — Dess minnen — Table Bay eller hamnen — Robben-ön — Staden — Dess gator och hus. Om det förut varit mig en verklig sällhet tt någon gång, slutande rig inom den trånga ytten, skicka tankarne ut på ströftåg till det Iskade hemmet och tänka mig samspråka med lla de för mitt hjerta dyrbara derstädes, samt