Aftonbladet – 28 juni 1853, sida 3

summa, sä och enär Bäfvermans afsigt med handeln Jicke varit annan, än att till undgående af eget för hand varande obeständ, låta gäldenären tillgodokomma all den vinst, som gerom handeln kunde vinnas, ehuru ictt sädant fört ilkor uti köpet icke ingått, får jag nu, i egenskap af förmyndare för hr Bäfverman, erbjuds Malmbergs borgenärer, säsom hans rätts innehafvare, att öfvertaga och sig emellan, enligt blifvande konkursdom, lagligen fördela nämnde klädesparti, i hvilket afseende hr Winges gvitto derå är att tillgå hos hr A. M. Salmenius. Skulle dock borgenärerne ej vilja mitt erbjudande antaga, behålles klädet för hr Bäfvermans räkning, och må icke någon inbilla sig att jag ingår i någon redovisning till Malmbergs konkursmassa för det uppdrag, jag haft för hr Bäfverman, men gerna lemnar jag en hvar öppet att enskildt hos mig se de räkenskaper jag deröfver upprättat, i händelse någon qväljes af misstroende till min ärlighet och oegennytta. Af protokollet öfver allmänna inställelsen i förevarande konkursmål har jag inhemtathuruledes nägra borgenärer antydt, dels att den emellan Malmberg och Bäfverman den 11 Augusti 1850 upprättade handel varit falsk och skenbar, dels att jag deraf för min enskilda del haft nägon fördel. Hvad första delen af denna antydan vidkommrer, så finnes den tillfullo i handlingarne vederlagd och lika grundlös är den sednare delen; ty jag har på flera är icke haft aägon omedelbar fordran af Malmberg och vid der tid, dä oftasagde afhandling upprättades, stod jag till honom icke i annat affärsförhällsnde, än att jag var honom skyldig för någre i hans bod utagne varor samt, på min svärfars öfvertalande, dels tecknat borgen å Malmbergs skuldebref den 22 April 1850 för 4,000 rdr bko, stäldt till min svärfar, hvilket denne derigenom fick beläna dels jemte honom gätt i borgen för ett Malmberg beviljadt kassakreditiv i Örebro enskilda bank på 5000 rdr s. m., allt emot löfte af min svärfar att derföre hälla mig fullt skadeslös, och skulle jag än hafva ingätt i konkursen för desse belopp, hvilka jag redan på min svärfars räkning guldit, hade mitt obeständ med Guds hjelp deraf ej följt. Minst hade jag, för att undgå en dylik förlust, velat underkasta mig allt det obeskrifliga bekymmer och obehag, min svärfars obestänksamma penningetransaktioner med hr Malmberg och den derat tvungna uppgörelsen medfört, synnerligen för mig, i följd af mina slägtskapsförbindelser och deraf härledda förpligtelser att i hvad på mig ankomma kunde, bistå mina emot en öppen graf lutande svärföräldrar. Hjelmared den 21 Juni 1851. B. W. Hessle.r Sedan derpå ätskilliga personer, som konditionera! hes Malmberg, blifvit hörde såsom vittnen och intygat att Malmberg icke fört kassabok, utlät sig rädstufvurätten, som utsatte 3:dje uppropet till den 4:de derpäföljde Augusti, i ansvarsfrågan på följande sätt: Viljande rädstufvurätten i sammanhang med hufvudnålet pröfva frögan om de emot gäldenären framställde ansvarspäståenden. Emot detta beslut anfördes af Malmbergs vederparter besvär hos Götha hofrätt, som, efter besvärens communicerande med Malmberg, äklagaren Sjöberg och rädstufvurätten i Boräs, genom utslag den: 17 November 1851 sig utlåtit: att som rådstufrurätten, sedan derstädes yrkande om Malmbergs iemanande i allmänt häkte. blifvit framställdt, rätteligen bordt, utan afbidan på tiden för målets hufvudsakliga pröfning, afgifva bestämdt yttrande, huruvida samma yrkande kunde bifallas eller icke, men rädstufvurätten detta underlätit, fann kongl. hofrätten lagligt förständiga rädstufvurätten att, på anmälan, sådant yttrande ofördröjligen meddela. Detta förständigande till trots meddelade rädstufvurätten, jemväl under Sommelii ordförandeskap, .den 1 December 1851, det beslut: att srädstufvurätten, som hade under granskning bevakniogsbandlingarne i Malmbergs konkursmäl, ieke kunde annorlunda är såsom förut genom utlätandet den 23 nästförutgängne Juvi egt rum, förklara sig utur tillfälle att förr än i sammanhang med hutvudsaken pröfva de emot gäldeoären framställda ansvarspåstäenden, och besväran dernes anspråk på Malmbergs genast inmanande uti allmänt häkte blefve alltså af rädstufvurätten underkändts. Jemväl emot detta beslut anfördes besvär hos Götha bofrätt, som efter ny kommunikation med Malmberg och rädstufvurätten uti utslag d. 22 Juni 1852 sig utlätit, att: ehuru rådstufvurätten uti öfverklagade utslaget underkänt klagandernes pästäende, att Malmberg måtte genast i bäkte inmanas; likväl och emedan rädstufvurätten kommit till ett sädant slut, icke i följd at nägon pröfning af de omständigheter, som klagan derne äberopat såsom innefattande liknelser dertill att Malmberg emot .borgenärerne värdslöst och bedräg-l, igt sig förbållit, utan på den föregifna grund attl, rädstufvurätten vore förhindrad att annorledes än il. sammanhasg med hufvudsaken pröfra de mot Malmberg framställde ansvarspäståenden; ty och enär rädstufturätten, på sätt kongl. hofrätten i sitt den 17 November 1851 meddelade ntslag föreskrifvit, enligt stadgandet i 51 konkurslagen den 12 Mars 1830, tJegat, att, utan afbidan ä konkursmålets eller sjelfva ansvarsträgans slutliga pröfning, ingä i bedömande huruvida sädana skäl och omständigheter mot Malmberg om värdslöst och bedrägligt förhållande förekommit, att han borde genast i häkte inmanas, men rädbusrätten det oaktadt, jemväl i det öfverklagade utslaget sädant underlätit samt det ieke tillkomme xongl. bofrätten att i frågan derom omedelbarligen yttrande afgifra, blef, med undanrödjande af öfver klagade utslaget, rädstufrurätten förständigadt, att, såvida icke hufvudsaklig dom i mälet derstädes redan fallit, uppå anmälan, rörande frågan om Malmbergs skyldighet att träda i häkte, ofördröjligen meddela nytt laglikmätigt utlätande, utan hinder af dess förra beslut; hvarjemte hofrätten med afseende å rådstufvurättens behandling at mälet beslöt att öfverlemna de dit hörande handlingar till advokatfiskalsembetets åtgärd. Sedan detta utslag blifvit den 5 Juli 1852 hos råd stufvurätten företedt, meddelade rådStufvurätten efter anslag, den 17 i samma månad och är, det utsiag att rädstufvurätten, som vidare granskat handiingarne mälet och dermed jerhfört 42 och 43 6 i3 kapitlet af kenkurslagen samt 51 4 4 kapitlet af ssmma lag, roade sig deraf icke hafva funnit nägra så bindande omständigheter och liknelser till värd:löst och bedrägigt förbällande emot Malmberg hatva förekommit, att han skulle i allmänt häkte insättas, hvadan påståendet derom, dä såsom förut, underkändes. Öfver detta beslut anfördes besvär i Götha hofrätt, som jemte samma besvär till pröfning upptog den klagan, Malmberg fört öfver konungens betallningsbafvandes i Elfsborgs län oeh Dahlsland, på ansökan af en del utaf Malmbergs borgenärer den 16 Augusti 1852 meddelade utslag, derigenom förklarats att Malmberg, derest han utom Borås stad anträffades, vore inderkastad bysättning intilldess första dom i hans konkurs fallit; och har hofrätten, efter dei; Malmberg sig förklarat, genom utslag den 14 December 1852, enär Malmbergs ofvan omförmälde af bergenärerne anmärkte åtgärder, jemfördse med hvad i öfrigt emot nonom förekommit, innefattade så bindanöe omstänligheter och liknelser dertill, att han emo borgenärerne vårdslöst eller bedrägligen sig förbälit, i förmägo af 51 4 4 kap. konkurslagen, med upphäfvande MM rådstufvurättens utslag förordnat, att Malmberg skulle i allmänt häkte insättas, äfvensom hbohätten i följd deraf förklarat att all verkan af konuigens befaliningshafvandes utslag, fastän detsamma varit lagligen grundadt, komme att förfalla. Innan verkställighet at hbofrättens beslut on Malmbergs häktande hann verkställas, inträffade ivad man kunnat vänta sig, att Malmberg änyo atvek ten. Innan han afvek författade han likväl undirdäniga besvär öfver hofrättens beslut, hvilka besvär nu äro beroende på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning. Sedermera har rädstufvurätten i Boräs, und ordän mA RM LA