Aftonbladet – 27 juni 1853, sida 2

— Från flera orter ingå underrättelser om petitioner och sammanträden i afseende på oränvinsfrågan. Inom Gefleborgs län teckna vig en mängd personer, äfven af allmogen, under en petition till konungen, deri föreslås en skatt på bränvinet af minst 24 sk. bkopr illverkad kanna... I Wermland har frågan fleestädes förevarit å Valborgsmessosockenstämmorna, hvarom vi redan meddelat några uppgifter. Till dessa kunna vi nu lägga, att i Gillberga socken har man beslutat, : att blifvande riksdagsmän från orten skulle anmödas att söka verka för en betydlig höjning i bränvinspriset, genom förhöjd skatt eller på annat lämpligt sätt, och att af dessa medel anslag ill premier för åkerjordens grunddikning måtte beviljas. I Alsters socken har man instämt . hr Hagelstams anförande och beslutat till spridning inköpa 100 exemplar af detsamma. Nyed önskade man att, med ledning af hr FHagelstams förslag och bränvinslagen i Norge en från grunden gående förändring i vår bränvinslagstiftning mätte vidtagas. — Efter D.B. meddela vi här nedan det vackra skaldestycke, som i Lund blifvit utdeladt vid aftickandet af Tegners-statyen och vilket är författadt af t.f. prosektorn vid Carolinska institutet, br A. Andersson: I Brages bof var högtid. Omkring bordet Valkyrior flögo, dryckeshornet sjöd Och det var Frithiofs skald, som hade ordet, Det var hans lyra, som till festen Jjöd: Högt gick Idunas barm och kämpen drömde Om strid och tog sitt slagsvärd ner frän vägg Och Brage hornet djupt i botten tömde Och strök en tär utur sitt silfverskägg. Men plötsligt sångaren sitt hufvud sänkte Lik tröttad svan, halfsltumrande på våg, Som om han hälften drömde, hälften tänkte, Som om han sett, hvad ingen annan säg: Ett rosigt minne stod vid dörrn och dröjde, Det tordes ej gå fram i gudars lag, Men dä det ögat blygt frän golfvet höjde, Han kände straxt igen dess anletsdrag. Hur grön står icke nu min Helgonbacke, En skrämd dryadflock, tätt tillhopaträngd! Och Lundagärden häfver kunglig nacke Och dignar ej inunder kronors mängd; I purpurmantel lundens skyddsgud dansar, Ty lagerfesten väntas snart igen :! Der kommer han, med famnen full af kransar, Och en är min: jag måste hemta den. Tyst som en längtan smyger sig ur barmea Han smög sig ut ur Walhalls gudahof, Gick fram på bron, med lyran uppå armen, Och allt var stilla, Gjallarhornet sof; Lätt söm en dröm han tycktes marken röra: Men konstnärn, han som lyss till stjernors sång, Han hade fjäten hört med nattens öra, j Han -hade sett: den gudalikes gång. Och straxt hans häg blef varm, hans bröst sig häfde, Han bad de väsen, som i nattens stund, I lätta slöjor, utaf dimmor väfde, Nu sväfvade omkring i skuggig lund: Församlens alla, bjelpen mig att: hälla I manteln qvar vår himlafallne gäst, Tills af metall jag fätt hans rustning fålla Och kläda-honom till hans kröningsfest. Otäålig, skådelysten dagen grydde, Det Jjusnade i östern mer och mer Och sommarnattens lätta drömmar flydde, De sjönko. suckande i jorden ner; Dem, som ej hastigt nog sig undangömde, Grep solens sträle och med gyllne spjut Han utan skoning deras hjertblod tömde Som morgondagg: bland fältets rosor ut. Så voro alla i en blink förströdde Och blott en enda stod, beslöjad, qvar; I all sin glans steg solen upp och glödde Och undrade, hvem denne -djerfve var: En dristig-Jjungare ur skyn hon sände, Att lyfta tackelset, som hang der än; Men strålen, studsande och häpen, vände Med bruten pilspets frän sin fård igen. Och fram med ens ur bronsen trädde dragen Af solens sängare i solens glans, Hur lefvande han stod och log mot dagen Vidt i ett jubel, likt ett haf i dans; Det var ett-jubel utan gräns och like, Det hade i sig sjelf sin bästa tolk, Det gick så vidsträckt, som ett kungarike, Det sweg så högt, som stämman af ett folk. Ur lundens skugga: Carolina träder Och midt i jublet fram mot sångarn går Och se, hvad minnen, uti hvita kläder Och ljusa lockar, följa hennes spär; De i en korg en krans af lager bära, Som nyssaf deras trogna händer bands: Det är det minsta oftret åt hans ära, Men kärt ändå — det är hans jubelkrans. — Norske riksarkivarien hr Lange har efer någon tids vistelse i Upsala och på Skoa ål ja CK Il md ng a RR RR