Aftonbladet – 23 juni 1853, sida 3

hålla jemna steg med förbättringarne inom andra områden. Huruvida, såsom ett helt betraktadt, systemet aktift försämrats eller icke, kan en frömling svårligen afgöra; — relatift har det blifvit lemnadt så längt bakom ett mera förfinadt sambhällsskicks fordringar, att det numera endast kan qvarstå, emedan den resande ofta icke har något annat alternativ. Om man undantar några afligsnatrakter, der resandes sällsynthet gör hvarje enskild företagsamhet omöjlig, kan systemet numera anses hafva öfverlefvat sig, och har goda anspråk att bli öfverflyttadt på indragningslistan. På -alla de större vägarna skulle utan all fråga de resande blifva bättre betjenade om deras befordrande vore öfverlemnadt åt den enskilda företagsamheten, som här skulle erfara kompetitionens helgosamma inflytelse — naturligt med rätt för regeringen att fastställa taxorna och andra för ordning och säkerhet oundgängliga bestämmelser. Entreprenaden, allmänt införd, skulle mycket bidraga att minska de närvarande olägenbeterna, om den ställdes under sträng kontroll i afseende på beskaffenheten af hästar och åkåon. Under det närvarande partiella antagandet deraf felas en sådan kontroll. Den låga taxan och frånvaron af allt slags medtäflan gör att de stationer, der principen blifvit antagen, ofta, trots den förhöjda skjutstaxan, erbjuda den resande de eländigaste bästarne och sätta hans tålamod på värsta profvet genom dröjsmålet med deras anskaffande. Entreprenören, som icke är underkastad tillräckligt bindande föreskrifter och kontroller, utan endast är berättigad till en högre lega, som dock icke är tillräcklig att dermed hålla verkligt goda hästar och åkdon, frestas nu oupphörligt att köpa de billigaste krakarne cch hålla det minsta tillåtna antalet, utan allt afseende på de resandes beqvämlighet. När dessa olägenheter blifvit afhjelpta kan entreprenaden utan tvifvel blifva ett medel att förse ailmänheten med goda och beqvämliga fortskaffningsmedel. Emellertid hvilar hela inrättningen i grunden på en falsk princip. Den är, — som många andra i Sverige — en ren lemning af en feodalism, som aldrig fanns i sin helhet, en länsgärd, som allmogen ännu betalar till de högre uppsatta samhäöllsklasserna. Ty ehvad ersättning än må erbjudas, är det ett vasallskap så snart någon klass i samhället med eller mot sin vilja, och med hvad förluster och olägenheter som helst, ålägges att sörja för tillfredsställandet af andra klassers behof. Det är en hyllning som vasallen aflägger mot sin länsherre, när han just för det mannen är en jordbrukare är tvungen att en hel timme och femtionio minuter inpå den följande, undergifvet vänta på en privilegierad herre, som kommenderat honom att inställa sig, och detta utan all rätt till någon ersättning för hvarje stund af fem minuter, som hans tid kan tagas i anspråk. Möjligheten för jordbruket att köpa sig fritt från en sådan underdånighetspligt bevisar endast så mycket klarare det ondas tillvaro, Det finnes stora trakter i Sverige som äro fullt mogna för afskaffandet af detta för hela jordbrukareklassen förderfliga och förnedrande servitut, och i de trakter, gom ej ännu Ero fullt färdiga dertill, borde åtminstone det närvarande systemet. så betydligt förbättras, ati det småningom kunde afskaffa sig sjelft. ; En något förhöjd skjutslega skulle berättiga högre anspråk både på hästar och åkdon, och få resande torde hafva något att invända mot en sådan förhöjning, som icke allenast bidroge att spara deras tid och tålamod utan äfven spara dem som nu begagna egna eller hyrda äkdon, mycket af den förslitning för hvilken dessa äro utsatta, och förskaffa dem, som förtro sig åt entreprenörens ädelmod, sådana fordon, som gåfve mera garanti för bevarandet af deras lif och lemmar.