Aftonbladet – 22 juni 1853, sida 3

Keeling-öarne åter, dit vi nu ankommo, hkna ingen af de nyssnämnde. De utgöras af en krans, till en del sammanhängande, små korallöar, förenade i form af en cirkelperiferi och inneslutande en bred, grund insjö eller lagun, till hvilken ett inlopp förer på norra sidan, djupt nog att gifva fregatten passage ett stycke in i den lugna, klara lagunen. Några andra slags korallöar förekomma ej i verldshafvet, och detta har gifvit Darwin anledning att indela dem i 3:ne klasser: 1) Atoller, hvilka, liksom Keeling-öarne, bestå af en cirkel korallöar inneslutande en lagun, öppnad på ena sidan genom en passabel kanal; 2) Barier-ref, der, såsom Tsheiti, klippöar på något afstånd omkransas af korailref, hvilka mellan sig och kusten lemna en lagunlik kanal; 3) Kustref (fringing reefs), såsom vid Guaham, hvarest korallrefven sammanhänga med kusten, utan att lemna någon. lagunlik kanal emellan sig. nen Underbara och förvånande som dessa bildningar till hela sin natur äro, blifva de det i ännu högre grad, när man närmare söker ett svar på den frågan: huru uppstå de? Att här orda om koralldjurens lefnadshistoria och former kan naturligtvis ej falla mig in, då jag förutsätter, att ingen bildad menniska med dem är obekant; jag vill blott, ledd af nyssnämnde: naturförskares framställning, göra några antydningar om grunden till. nyssnämnde olika slags korallöars uppkomst. örster, som ätföljde Cook på en af dess upptäcktsresor, framställde den åsigten, att koralldjuren egde förmåga att från hafvets, lik visst af öss knappt mätta djup, ända till deas yta uppbygga dessasförvånande öar. Man har emellertid numera funnit, att koralldjuren ej kunna lefva på större djup än 120 till 180 fot. Härifrån endast uppföra de sina konstfulla nybyggnader ända till vattenytan, öfver vilken de ej heller kunna lefva. När de nått lenna höjd och lågvattnet lemnar öfverytan af