Aftonbladet – 22 juni 1853, sida 2

aktiebolag, som, stiftadt 1824 på sammanskott från Holland (hvari det kongliga huset hade en så stor del och hvarigenom detta skördat så omätliga rikedomar), i sina packhus i Batavia, Surabaya och Samarang mottager guvernementets varor, och mot att uppbära 12 procent af deras värde och mot en frakt, som är en tredjedel högre än hvad andra skepp fordra, i 120 fartyg, hvilka dessutom af redarne äfven begagnas till enskilda ändamål och varutransporter, bringa dem till Europa och på samma vilkor hemta derifrån till Java hvad guvernementet från moderlandet behöfver. Detta all liflighet och uppkomst i merkantilt afseende dödande monopolium måste sannerligen förefalla hvar och en opartisk fullt lika orimligt som Kinas och Japans slutenhet. Att Holland ännu i dag ej mäktat inse huru förlamande på all god verksamhet, huru nedtryckande all fri täflan och all spekulationsanda, samt till följe deraf huru motarbetande och förstörande all utveckling af landets ressurser och rikedomar detta system är, kan endast förklaras af de mäktiga intressen, som här för egen vinning låta ett af jordens skönaste länder ligga i slafveri och förnedring. Detta och mycket mera föranleder desföre ock med skäl den frågan, som särdeles i sednare tider ofta blifvit uppkastad: huru länge skall Holland under dylika förhållanden kunna bibehålla sina indiska besittningar och enkannerligen Java? Huru länge skola dessa herrliga länder sucka under ett så utarmande förC , Till följe af denna afvoghet mot all inblandning i monopoliets ljufva och ostörda njutande, som är så naturlig hos innehafvarne deraf, finnas i Batavia inga konsuler anställda, och man må med skäl fråga, huru de öfriga europeiska makterna kunnat så länge tåla ett sådant förhållande på en så vigtig handels